Under de senaste åren har Peru varit ett av de länder i Sydamerika som haft snabbast tillväxt, men klyftorna mellan fattiga och rika är fortfarande stora. Allra mest utsatta är ursprungsfolken, som utgör knappt hälften av landets befolkning. I mars riktade FN:s generalsekreterare Ban Ki Moon skarp kritik mot Peru och menade att landets regering misslyckats med att förbättra situationen för ursprungsfolken, trots stora ekonomiska framgångar. Kritiken kommer också inifrån Peru.

– Man talar om att bygga ett mångkulturellt Peru, men vi tillåts bara finnas till som ett exotiskt inslag med karnevaler och färgglatt hantverk. Det är ingen som på allvar erkänner våra rättigheter, som rätten att äga jord, säger José Antonio Martínez, kommunikatör på Chirapaq, en peruansk organisation med fokus på ursprungsfrågor.

Presidentvalet imorgon söndag står mellan två kandidater, Ollanta Humala och Keiko Fujimori. Vänsternationalisten och ex-militären Humala har jämförts med Hugo Chávez eftersom han vill nationalisera landets naturtillgångar och på så sätt minska klassklyftorna. Keiko Fujimori är mest känd som den korruptionsdömde ex-presidenten Alberto Fujimoris dotter. Hennes politik beskrivs som företagarvänlig och hon talar gärna om hårdare tag mot brottsligheten i landet.

– Båda kandidaterna vill nå mittenväljarna säger José Antonio Martínez.

– Ollanta Humala tonar ner de radikala förslag som kan koppla ihop honom med Hugo Chavez, medan Keiko Fujimori menar att fattigdomsbekämpning på landsbygden är en del av hennes nyliberala agenda.

Merparten av ursprungsfolken i Peru bor i bergen i södra delen av landet eller i regnskogen i Amazonas. Makthavarna befinner sig i huvudstaden Lima eller längs kusten, där den största delen av befolkningen utgörs av ättlingar från kolonialtiden. Den geografiska splittringen är minst lika mycket politisk. Det menar Clelia Reginaldo, ordförande för ursprungsorganisationen Fedecma.

– Lima är en helt annan värld. Politikerna pratar om ursprungsfolk för att vinna röster, men de kan inte på något sätt identifiera sig med oss och eller förstå våra behov. Diskrimineringen är fortfarande enorm.

Både Fedecma och Chirapaq har under de senaste åren kommit att driva miljöfrågor i allt större utsträckning. Ursprungsfolken livnär sig främst på småskaligt jordbruk, och många av landets vattendrag och dalgångar är numera allvarligt förorenade på grund av gruv- och oljeindustrins expansion.

Men industriernas miljöpåverkan förbises till stor del av staten och utreds av gruvbolagen eller energi- och gruvministeriet, inte miljöministeriet.

På grund av klimatförändringarna har Perus glaciärer krympt i en oroande takt under de senaste decennierna. Forskning indikerar att gruvregionen Arequipa kommer vara helt utan vatten 2023, till följd av klimatförändringarna och föroreningar från industrin.

José Antonio Martínez är oroad över att de senaste regeringarna tagit så liten hänsyn till naturen.

– Bergen här omkring tillhör numera gruvbolagen, och som det är i dag så förstör industrin floderna och allt liv i dalarna som omger dem. Det blir omöjligt för människor att odla och leva här. För dem är det en fråga om liv och död.

Gruvnäringen är nyckeln bakom den snabba tillväxten i Peru under senaste åren. Ollanta Humala har i sin kampanj talat om att nationalisera landets mineraltillgångar för att garantera att fattiga ska ha möjligheten att ta del av industriernas intäkter. Men samtidigt betonar han att internationella frihandelsavtal kommer att respekteras som förut.

José Antonio Martínez vågar inte hoppas på en förändring.

– Humalas förslag om nationaliseringar påminner mycket om det som Hugo Chavez har gjort under de senaste åren, men samtidigt stödjer han att brasilianska investerare i energi- och gruvindustrin etablerar sig i landet. Hans politik innebär inte en garanti för en positiv utveckling.

Peru skrev 1993 på konventionen ILO 169 som ska garantera att ursprungsfolk tillfrågas innan staten och utländska investerare utvinner naturtillgångar på deras territorium.

Men i den senaste årsrapporten från det internationella arbetarfacket ILO kritiseras regeringen eftersom konventionen inte följs. Statens agerande har lett till alltmer våldsamma sammandrabbningar mellan ursprungsfolk och gruvbolag.

– Regeringen har sina intressen och ignorerar det faktum att industrin förstör naturen i Amazonas och bergen. De bortser dessutom ifrån de verkliga jordägarna – ursprungsfolken, säger José Antonio Martínez.

Clelia Reginaldo litar inte på kandidaternas löften om att minska klyftorna mellan fattiga och rika, och speglar den misstro mot politiker som är utbredd i Peru.

– Varje kampanj lovar att förbättra situationen för fattiga och ursprungsfolk men sedan händer ändå ingenting. Förändringen kommer aldrig från regeringen.