För att hävda sig i den ökande konkurrensen om Stockholms museipublik har Liljevalchs på senare år allt mer börjat rikta in sig på folkligt breda trevlighetsutställningar för den äldre halvan av befolkningen. I linje med detta har det anrika konstmuseet på Djurgården till sommarens stora utställning bjudit in riksexcentrikern Knut Knutson och hans anhang från icke helt okända tv-succén Antikrundan som utställare.

Drömrummet handlar om samlandets passion, och ovan nämnda experter har fått varsitt rum till sitt förfogande för att där inreda med sina favoritklenoder. Syftet är att uppmuntra till en större respekt för ärvda ting – att värna det gamla snarare än att slänga och köpa nytt – för att på så vis bevara vårt kultur-arv och samtidigt värna jordens resurser.

I rum efter rum får de 13 antikvitets- experterna fritt blomma ut på respektive specialområde. Här kan besökaren exempelvis se valda delar av Max Sjöbergs antika vapensamling för att strax därpå dricka kaffe bland Joakim Bengtssons imponerande samling bruksföremål för köket, bland dem en pärlbroderad tehuva från sent 1800-tal (”tehuvornas Rolls Royce!”) och en äppelskalningsmaskin från förra sekelskiftet.

Ett stycke därifrån finns leksaksexperten Peter Pluntkys praktfulla samling av reklamskyltar i emalj och gamla cyklar (”jag fick lov att begränsa mig till två teman”), smyckesexperten Jan Ribbhagens glittrande skattkammare och Björn Gremners kinesiska keramikföremål för att bara nämna några.

Den som vill kan samtidigt låta sig audioguidas av experterna själva, antingen genom att låna en spelare i museikassan eller via en egen smartphone.

Det är sannerligen en uppsättning imponerande föremål som utställarna efter år av antikvitetshandel har haft möjlighet att samla på sig. Och visst är det lite skoj att höra respektive expert tala med glöd om de kära ägodelarna. Innerstadstanter och svenska turister från landets alla hörn kommer säkerligen att vallfärda till museet i sommar, om inte annat så för att kanske få se en av tv-kändisarna i verkliga livet. Förhoppningsvis kan detta rädda ett antal värdefulla tilng från att hamna på soptippen, för att istället börja användas eller säljas till mer kärleksfulla hem.

För en inbiten samlare med antikvitetspassion som undertecknad med allt ifrån 30-talsklänningar och fågelbroscher till porslinslampor och kristallglas i gömmorna blir Drömrummet dock en besvikelse. Förvisso är det fantastiskt att se Antikrundeexperternas fynd och erövringar, men när en stor del av tjusningen går ut på den egna fyndjakten blir det frustrerande att se allt presenterat på museum. Poängen går liksom förlorad, som för ett sötsuget barn att besöka en godisaffär utan att få smaka eller ens lukta på godsakerna.

Samtidigt tycker jag att återanvändningsaspekten och uppmuntran till miljötänk är värd en eloge. Därför kan jag inte avråda till ett besök på Liljevalchs i sommar, utan bara konstatera att experternas Drömrum inte passar mig.