Elektrikerförbundet har främst riktat in sig på att försöka underlätta för kvinnor i branschen. Men Göran Söderlund konstaterar att människor med utländsk bakgrund sitter i samma svåra sits.

– Det är branschen och arbetsgivarorganisationer som bidrar till det här. Och de försöker inte göra ett skit åt saken. De säger att de jobbar på det, men har samtidigt fingrarna korsade bakom ryggen. De måste komma ut på banan. Men det är svårt, säger han.

I samarbete med stiftelsen Expo har förbundets 26 000 medlemmar, varav omkring 4 000 finns i Stockholm, genomgått en utbildning.

– Det handlar om myten kring Sverigedemokraterna. Jag har ställt som krav att alla ska gå den, från vaktmästaren till ordföranden, säger Göran Söderlund, som arbetat med diskrimineringsfrågor sedan 1995.

Göran Marklund har främst riktat in sig på att bygga upp kvinnliga nätverk bland elektriker. Om en tjej och en kille kommer ut på en arbetsplats tilltalas reflexmässigt den manlige elektrikern, trots att killen är lärling.

– Titta på Bravida, som har 600 elektriker och inte enda tjej. Min tanke nu är att kalla till ett möte med de fyra största företagen och deras personalchefer.

Några konkreta åtgärder för att människor med utländsk bakgrund ska få det enklare, har dock inte gjorts från Elektrikerförbundet sida. Trots att problemet identifierades tydligt under 1990-talet, när det fanns en utbredd arbetslöshet inom yrket.

– Då var det invandrarna som blev kvar. Man kanske kan tycka att jag borde ha kunnat göra mera, men jag har mycket annat syssla med, bland annat jobbar jag även med Las, säger Göran Marklund som berättar att arbetsköpare tydligt började skruva på sig när arbetslöshetscentra under den här perioden i Stockholm skickade elektriker med utländsk bakgrund till dem.

– De ringde in och frågade efter en gubbe. Men killen kom från Somalia och det var inte vad de förväntat sig, men de kunde inte säga nej.

Göran Marklund poängterar att han inte har stöd för sina åsikter från någon undersökning, men att väl 25 års erfarenhet inom elektrikerbranschen gjort honom luttrad. Och han säger sig förstå Marcus, eller Burhan Saeids historia (se artikeln intill).

– Tjejer och invandrare sitter i samma båt. Den här branschen är ingenting för dem. De blir diskriminerade. Och så säger man att vi är så jämställda och bra.

Från Eio, Elektriska installatörsorganisationens sida säger man sig ha påbörjat arbetet mot diskrimineringen som sker ute på arbetsplatserna.

– Vi har behandlat den här frågan i vår styrelse och för närvarande är jag ute och träffar alla förtroendevalda ute i våra 11 distrikt. Det här är en fråga bland andra som vi absolut har fokus på: fler kvinnor och större mångfald, säger Åsa Kjellberg-Kahn, förhandlingschef på Eio.

Hon hänvisar till siffror som visar att en låg andel tjejer och även ungdomar med utländsk bakgrund studerar på det eltekniska programmet på gymnasiet, vilket ger återklang på arbetsplatserna.

– Men för branschen i stort är det också en kompetensförsörjningsfråga. Vi behöver spegla det samhälle vi verkar i, både när det gäller våra kunder och vår personal, säger Åsa Kjellberg-Kahn som påpekar att ansvaret vid förekomsten av diskriminering och ojämställdhet är fördelat över många olika plan.

– Det är min högst amatörmässiga uppfattning, men det här handlar mycket om attityder. Även fackföreningarna har en precis lika stor del i det. Och de som jobbar ute i branschen, inte minst de ute i byggbodarna.

Göran Söderlunds skarpa kritik förstår sig inte Åsa Kjellberg-Kahn på. Hon berättar att man från Eio:s sida bjudit in Elektrikernas ordförande Jonas Wallin i ett attitydsarbete, som dock ännu ligger i sin linda.

– Man borde också titta på vilken attityd som yrkeslärarna i skolan förmedlar. Är det en väldigt grabbig attityd kan det till exempel ibland vara jobbigt för tjejer. Hur hanterar skolorna frågan? Vi kan inte bara säga till en företagare: du måste anställa flera tjejer, eller någon med utländsk bakgrund.

– Men vi har avsatt pengar för det här och kommer även att avsätta mera i framtiden, säger Åsa Kjellberg-Kahn.