Boken Kjolen – frihet eller fängelse? är skriven utifrån franska förhållanden och Bards utgångspunkt är att kläder är politiska eftersom de till så hög grad syftar till att särskilja kvinnor från män. Kjolen är ett lysande exempel, som varande så starkt förknippad med kvinnlighet. Det spelar ingen roll om det är långa frasande sidenkjolar eller kortkorta minikjolar; uppgiften är att dölja eller antyda det ”gåtfulla”, ”det kvinnliga”. Samtidigt har kjolen också fungerat som en dekoration för den man som stoltserade vid kvinnans sida. Hans makt och ekonomiska ställning visades upp genom kvinnans flärd.

Men till skillnad från långbyxan kan man lätt lyfta på kjolen och få en glimt av vad som finns under – och nog har det dolts en hel del där. Ta bara den tunga stålkorsetten och krinolinen som fängslade kvinnokroppen till passivitet och andnöd. Eller tunnbandsklänningen som var populär i början av 1900-talet och förband fötterna i en sorts fotboja, vilket begränsade gången till ett trippande.

Ett så påtagligt tyglande av kvinnokroppen började se sitt slut i och med första världskriget och efterkrigstiden. Kvinnorna var då helt enkelt tvungna att börja arbeta och kunna röra kroppen fritt. Stålet i korsetterna behövdes också till krigsindustrin.

Men den alltmer rörliga och fria kvinnan som kunde röka, ha kort hår och bära mansplagg som långbyxor, skjorta och slips kom att bli en symbol för dekadens istället för frihet. När skillnaderna mellan könen började bli suddiga lanserades ett ”superkvinnligt” haute couture-mode. Ledorden frihet, jämlikhet och broderskap ersattes av arbete, familj och fosterland. Den gamla könsordningen var återställd.

När Mary Qaunt på 1960-talet lanserade den provocerande minikjolen som sades fresta djävulen startade debatten om kjolens betydelse vid våldtäkt. Kvinnor i kort kjol får vänja sig vid att bli tafsade på och betraktas som horor, menar vissa än i dag. Debatten om burkan eller slöjan är en spegelbild; många ser det som ett befriande plagg för att slippa trakasserier.

Nu skriver vi 2011 och det finns fortfarande restriktioner kring hur kvinnor (inte) får klä sig. För mig är det uppenbart att det inte går att försvara kvinnors frihet genom att förbjuda vissa plagg. Verklig jämställdhet måste innebära att var och en får klä sig som den vill.

Samtidigt är kjolen inte enbart förbehållen kvinnor, kilten är väl det främsta exemplet på att även män kan bära kjol och på senare år har flera stora modehus lanserat kjolar för män. Marc Jacobs har blivit lite av en frontfigur i det avseendet, ungefär som Coco Chanel på 1920-talet blev sinnebilden för kvinnan i långbyxor. Det är ett steg framåt att Jacobs ifrågasätter hur en man definieras och som frontfigur ser han också spännande ut i kombinationen kjol och helskägg.

Kjolen – frihet eller fängelse? är en faktaspäckad och underhållande bok som med ett metodiskt och skarpt resonemang belyser och ifrågasätter kjolens betydelse för kvinnors frigörelse. Det är på tiden att modets betydelse för jämställdheten får en riktig genomlysning. Det är en fråga som allt för länge betraktats som betydelselös, trots att vi allt mer definierar vår identitet genom kläderna.