– Jag kan inte återvända till Armenien. Polisen har sökt mig flera gånger sedan jag flydde och jag är förbjuden att arbeta som konstnär, säger han till Fria Tidningen.

Armeniens huvudstad Jerevan. Under en demonstration mot misstänkt fusk i presidentvalet 2008 dödas tio personer. Ingen har ännu åtalats för dådet. Polis, åklagare och politiker hindrar alla försök till utredningar. Internationella påtryckningar har inte hjälpt. Dödsskjutningarna har blivit ett nationellt trauma som plågar många armenier.

På tvåårsdagen av händelsen planerade konstnären Narek Aghajanyan en utställning nära platsen där det skedde. Men när planerna blev kända fick han besök av polisen. De misshandlade honom och förbjöd honom att visa sin konst. Dagen därpå kom några personer och slog sönder alla Narek Aghajanyans målningar. De lovade att återkomma och döda honom.

Narek Aghajanyans utställningsidé var en svår provokation och efter misshandeln 2010 flydde han och hans fru till Sverige. Men asylansökan har avslagits av både Migrationsverket och Migrationsöverdomstolen och tillsammans med sin fru och dotter lever han nu gömd, i väntan på att hans advokat ska få fram fler dokument som styrker hans uppgifter.

– Jag kan inte återvända. Polisen har sökt mig flera gånger sedan jag flydde och jag är förbjuden att arbeta som konstnär, säger Narek Aghajanyan.

Han är också rädd att bli misshandlad av polisen, hamna i häkte på obestämd tid eller något ännu värre. Han kan inte tänka sig ett annat liv än att arbeta som konstnär. Migrationsverket har inte ifrågasatt Narek Aghajanyans uppgifter, men har hela tiden hävdat att situationen i Armenien har blivit bättre.

– Det verkar som om Migrationsverket inte förstått att jag hotats till livet för att jag vill visa min konst.

En tjänsteman vid verket, som inte hade hand om hans fall, sa enligt Aghajanyan att han borde ha sökt visum till Kanada, för ”där skulle de förstå dina skäl”.

– Det senaste beviset Migrationsverket fått är en artikel om mig i en oppositionell armenisk tidning den 31 juli. Man skrev om att min utställning förbjöds och varför jag ville göra den, och att utredningen om demonstranternas död inte kommit någonstans.

Två dagar efter publiceringen kom polisen till Narek Aghajanyans adress i Jerevan med en kallelse till förhör.

– Att polisen är orolig för min konst visar att situationen är oförändrad, men hur ska jag som är gömd här kunna bevisa mer?

Narek Aghajanyan har både svenskt och internationellt stöd. Svenska konstkritikersamfundet och KRO/KIF (konstnärernas och konsthantverkarnas organisation) uppmanar Migrationsverket och regeringen att ge Narek Aghajanyan asyl.

– Om regeringen och Migrationsverket menar att det är rätt att utvisa utsatta konstnärer till ett hemland där de riskerar förföljelse är de också delaktiga i censur och förtryck, kommenterar Karin Willén, ordförande för KRO.

Det internationella konstkritikerförbundet Aica, som har 4 600 medlemmar i 60-talet länder, kommer med samma uppmaning. Aica understryker att Sverige har en historia av att stå upp för yttrandefrihet genom att visa solidaritet med konstnärer som har mod att kritisera repressiva regimer. Organisationerna påpekar att flera kommuner ger förföljda författare en fristad och föreslår att även bildkonstnärer får samma möjlighet.

Narek Aghajanyan är född 1980. Han har gått på Konsthögskolan i Jerevan och undervisat i konst där. När han flydde arbetade han också med en doktorsavhandling. Han har bland annat ställt ut i Paris, på Länsmuseet i Gävle och i den inofficiella delen av Venedigbiennalen 2009.