Corpus är en självständig grupp inom Det Kongelige som leds av dansarna och koreograferna Tim Matiakis och Esther Lee Wilkinson. Projektet har just kommit igång och ska pågå i minst två år, berättar de.

– Corpus kommer från vår vilja att utforska dans och se vad dans står för i dag. Vilken relevans har dans i samhället? Vad är vårt syfte i dag? Hur kan publiken relatera till oss, och vi till dem?

En av sakerna som prioriteras i projektet är att involvera publiken så mycket som möjligt, kanske så ofta som varje vecka eller varje månad.

– Vi vill bjuda in dem i studion när vi skapar. Fungerar det här? Vad vill ni se? Tanken är att inte bara få publikens åsikt efter att föreställningen haft premiär, säger Tim Matiakis.

Därför har gruppen också en sida på Facebook där gruppen frågar vad de som följer projektet saknar i dansvärlden i dag och vilken syn de har på dans. När arbetet kommit lite längre hoppas de även kunna lägga upp videoklipp och idéer för feedback.

Det betyder dock inte att allt är upp till publiken.

– I en dialog hoppas vi kunna skapa något som är lika bra dans- och publikmässigt, säger Tim Matiakis.

Modern dans för med sig sina särskilda svårigheter och brukar ha en speciell publik.

– Det är ofta tanke- och konceptfixerat. Det avskräcker en viss publik, som tänker ”jag fattar ingenting”. I balett finns alltid en historia. Vi vill försöka att hitta ett mellanting så att vi kan attrahera en publik som är öppen för erfarenheter som talar till dem i dag.

Inte minst handlar det om demokrati.

– Baletten som form har funnits sedan 1600-talet och då var det kungarna som bestämde vad de ville se. Den har alltid vara auktoritär och är det fortfarande. Det är en person som sätter upp en föreställning och anlitar folk, säger Tim Matiakis.

Nu när vi lever i ett demokratiskt samhälle menar han att det är dags för hela den kreativa processen runt en föreställning att genomföras på ett demokratiskt sätt.

– Blir det bättre, eller bara kaos? Det kan vi bara se när vi har provat processen. Det är dagens samhälle som vi försöker avspegla.

Det här är naturligtvis ingenting nytt i dansvärlden. Inom modern dans har man ofta en öppen dialog med dansarna, men inom baletten är processen fortfarande oftast mer sluten. Tim Matiakis och Esther Lee Wilkinson vill därför involvera så många av kompaniets dansare som möjligt för att få med deras idéer.

– Vi vill försöka att jobba mer impulsivt. Det blir en process även för huset att se hur saker kan fungera på ett annorlunda sätt.

En viktig drivkraft är just att utnyttja de möjligheter som finns hos organisationen, lokalerna och de dansare som är knutna till baletten. Det Kongelige är Danmarks största institution för dans och det ska Corpus dra nytta av. Kanske kan man sätta igång processer som får eko i hela Danmarks dansvärld.

– Jag ser enorma möjligheter i dessa hus och dansare, och alla de personligheter som finns i kompaniet. Det finns möjligheter på de enorma scenerna men också fantastiska ställen som publiken aldrig får se. Dem hoppas vi kunna integrera i Corpus så att de blir en aktiv del av föreställningarna, säger Tim Matiakis.

I husen finns också potentialen i gamla kostymer och kulisser som kanske kan komma till användning igen.

– Ibland är det frustrerande med dessa enorma föreställningar som bara går en gång och sedan kasseras. Det här kan bli ett återvinningsprojekt också.

Första året är framför allt till för förberedelser, dialog och experiment.

– Vi ska försöka att pröva och se vad som går fel, så att vi kan bli mer konkreta till nästa år.

Vad är det för problem som ni försöker lösa?

– Jag är inte säker på att det handlar om att lösa problem. Men om det skulle vara något problem är det väl att institutioner som dessa attraherar en viss typ av publik. Antingen ”högkulturella” personer eller vissa studerande, som får rabatt, säger Tim Matiakis.

Att Det Kongelige förknippas så starkt med drottning Margrethe gör att det kan upplevas som ”stort och pampigt” att gå dit, menar han. Det är en barriär som Corpus ska försöka att förminska.

– Vi hoppas att vi kan få publiken att inte vara rädda för att se något.

För människor i hans generation menar Tim Matiakis att det inte känns som en nödvändighet att gå på balett, opera eller teater. I stället går många på bio, fest eller konsert, äter ute eller spelar tv-spel.

– Vi hoppas kunna attrahera den sortens publik genom att erbjuda en annan sorts föreställning. Kanske kan det bli en mer cineastisk eller konsertliknande upplevelse? Vad vill publiken i dag se?

Det ska bli flera föreställningar under projektets gång, är uppdraget. I övrigt är det upp till Tim Matiakis och Esther Lee Wilkinson att hitta formerna för projektet, till exempel om de vill sätta upp ytterligare föreställningar.

Det första som är öppet för en större publik är när Corpus deltar i föreställningen Hübberiet den 15 december, där smakprov erbjuds ur Det Kongeliges repertoar.

– Där vet vi inte exakt vad det blir än, men vi ska ha en del av föreställningen där vi för första gången ska visa ett stycke i Corpus anda.

Corpus första egna föreställningar blir sex stycken i maj och juni nästa år.

Efter projektets första två år hoppas de båda att satsningen kommer att fortsätta. Den här delen av arbetet handlar egentligen mycket om att bygga upp processen samt att få alla på Det Kongelige att förstå idén och se hur de kan arbeta på ett annat sätt för att ta tillvara möjligheterna i husen och dansarna.

Varför är dans viktigt?

– Jag tror att alla vill dansa, att det är ett behov som människan har och ett sätt att uttrycka sig. Jag tror att neanderthalarna hade dans som en första uttrycksform för glädje och sorg, före tal och skrift. Midsommardansen har vi fortfarande, där alla dansar för att de är glada för att det finns sol. Det är ett behov som fortfarande finns och alla har en kropp som kan röra sig, säger Tim Matiakis.

– Jag tror att man kan bli rörd på andra sätt än genom film, konserter eller teater. När man ser dans, berör det starkare, för att det inte är intellektuellt utan något som man kan känna med sin kropp. Men det är sådant här som vi ska undersöka, avslutar han.