Recension


Film
The Master
Regi Paul Thomas Anderson I rollerna Philip Seymour Hoffman, Joaquin Phoenix, Amy Adams m fl

Fria Tidningen

Sektledd Phoenix imponerar

Paul Thomas Andersons nya film om den karismatiske sektledaren Lancaster Dodd har inte samma driv som Magnolia, men Joaquin Phoenix är fullkomligt lysande som den obalanserade Freddie Quell, skriver Martin Holmström.

När Tom Cruise spelade karismatisk sektledare för manskurser i Paul Thomas Andersons Magnolia framträdde förträngda känslor genom skiftningar i den hypnotiska blicken och hätska utfall. I Andersons senaste film The master gestaltar Philip Seymour Hoffman en religiös ledare för en sekt som påminner om Scientologerna. Även denne ledare slår blint mot meningsmotståndare, men i övrigt förblir karaktären Lancaster Dodds motiv och drifter dunkla genom filmen. I fokus står istället Freddie Quell, en alkoholiserad veteran från andra världskriget spelad av Joaquin Phoenix. Quell är våldsam, oberäknelig, lever ett liv utan riktning när han av en slump träffar Mästaren som tar honom under sitt beskydd.

Mästaren menar att människan inte är något djur och kan lära sig att inte styras av känsloimpulser. Men Paul Thomas Anderson motbevisar honom. Trots långvarig behandling och en egendomlig form av regressionsterapi blir Quell inte kvitt demonerna från det förflutna – kriget, den alkoholiserade fadern och modern som sitter på sinnessjukhus. Ingen egentlig karaktärsförändring sker, från en tidig scen där Quell ser kukar och fittor i varenda rorschachbild som en militärpsykolog visar honom, till slutscenen där han berusad har sex med en kvinna han träffat på en sjaskig bar.

The master lyckas inte beröra som Magnolia, och har inte samma driv i berättelsen och karaktärsutvecklingen som There will be blood. Men den är ändå sevärd, främst för Joaquin Phoenix insats. Phoenix stapplar, är kutryggig, slänger med armarna. Quells mentala obalans framträder i varje rörelse.

Budskapet må vara dystert: att det inte går att frigöra sig från det förflutna, och kanske även att människans liv är en färd utan riktning och mål. Men Phoenix förkroppsligar dessa idéer på ett sätt som imponerar och fascinerar betydligt mer än skildringen av sektledaren Dodd och dennes retoriska floskler.

Fotnot: Joaquin Phoenix växte själv under en tid upp med den kristna sekten Children of god (senare Familjen).

Fakta: 

Andra sekter på film

• Helter skelter (1976): Skådespelaren Sharon Tate var den hippieinfluerade Manson-sektens mest kända offer. Mordet beordrades av Charles Manson 1969. Filmen handlar om morden, polisens undersökning och den efterföljande rättegången. Helter skelter kallade Manson det raskrig han förutspådde skulle äga rum. Filmen finns också i en nyinspelning från 2004.

• Guyana tragedy (1980): Tv-film i två delar om Jim Jones, ledare för sekten Folkets tempel. Rörelsen flyttade på 70-talet från Kalifornien till Guyana där ett kristet socialistiskt idealsamhälle skulle etableras. Istället följde ett av de största massjälvmorden i modern tid. Sammanlagt dog 918 personer i den så kallade Jonestownmassakern den 18 november 1978.

• Eyes wide shut (1999): Den förödmjukade maken William "Bill" Harford (Tom Cruise) leker med elden i och med upptäckten av en hemlig sexsekt. Stanley Kubricks kritikerhyllade film balanserar på gränsen mellan dröm och verklighet och ställer frågor om begär, konformitet och rädslan för det undermedvetna.

• Martha Marcy May Marlene (2011): Hyllat drama om hjärntvättande jordbrukskollektiv i Catskill mountains, kontrasterat mot individualistisk zombiekonsumerande medelklass. Den kontrollerande, karismatiske sektledaren/våldtäktsmannen Patrick (John Hawkes) är övertygande och får Martha att "bli" Marcy May.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2024 Stockholms Fria