Enligt Akafolket var skogarna från början befolkade av endast kvinnor, tills de en dag fann en annan slags varelser, männen. Dessa levde under svåra förhållanden och hade sex under smärta med ”sin lilla hårda frukt”. Männens enda fördel tycktes vara att de kunde hämta honung från binas bon högt upp i träden.

Västriks film innehåller både mycket humor och sorg. Akafolket hanterar motgångar i livet genom att dansa, men också genom att spela teater. När en av kvinnorna, Akaya, förlorar sitt barn vid födseln, slänger hon sig på marken och berättar om sin sorg i ett skådespel där de övriga kvinnorna svarar i körer. Det påminner om en grekisk tragedi. De dansande andarnas skog kan också ses som ett drama om ett folk som riskerar att få hela sin kultur utplånad av skogsbolag.