Stockholms Fria

"Rasistiska strukturer och klasstrukturer måste brytas"

Johanna Langhorst är aktuell med boken Förortshat, där hon gör upp med den bild media ger av miljonprogramsförorterna. SFT träffade henne en solig dag på torget i Tensta för att prata om vad som kan göras för att förändra situationen.

Johanna Langhorst bodde själv i Tensta under många år, men var tvungen att flytta därifrån. Nu vill hon ge förorten upprättelse.

– Jag var själv tvungen att flytta ifrån Tensta, efter att min son blivit rånad flera gånger och var rädd för att gå ute själv. Då kände jag att jag gav hatarna rätt i att det här är en kriminell och farlig plats. Nu ville jag undersöka vad som har hänt och varför, säger Johanna Langhorst.

I Förortshat ger hon sin syn på Tensta, en betydligt mer positiv syn än den bild som ständigt förmedlas i de stora medierna.

– När jag började studera medias porträttering av miljonprogrammen upptäckte jag att det faktiskt var värre än jag trodde.

Johanna Langhorst pratar om den speciella arkitektur som blivit en symbol för den här typen av förorter, och hur den laddats med negativa associationer.

– Miljonprogrammen kom i samband med att modernismen tog slut och övergick i postmodernismen. Liberalismen började växa fram och man slutade tro att alla problem gick att lösa med politik. All kritik av den där framtidstron projicerades på de nybyggda förorterna redan när de byggdes. Det utvecklades till ett klass- och rashat, förklarar Johanna Langhorst.

En etnifierad underklass växte fram och man skyllde de framväxande samhällsproblemen på arkitekturen och människorna som bor där.

– Om man resonerar så att alla samhällsproblem växer fram i förorterna slipper man ta ställning till sitt eget liv. Politikerna slipper ta ansvar. De högre samhällsklasserna kan svära sig fria, säger Johanna Langhorst. Det är lätt att höja sig själv genom att svartmåla någon annan.

Vad gäller medias svartvita rapportering om miljonprogrammen, med fokus på kriminalitet, upplopp och våld, har Johanna Langhorst en enkel förklaring.

– Det beror på dålig mångfald bland dem som jobbar med media. Man har sällan personliga kontakter här ute. Då är det lättare att bygga vidare på den berättelse som finns och sprida fördomar.

Själv har Johanna en positiv bild av Tensta och saknar ofta att bo här. Numera bor hon i Hökarängen.

– Jag gillar den öppna stämningen i Tensta. Människor rör sig ute, hälsar på varandra och pratar med folk de inte känner. Grannarna har kontakt med varandra på ett helt annat sätt. Det är mer öppet och gemytligt. Den typen av nära kontakt med grannar hittar man annars bara på landsbygden och då i mer kontrollerande syfte, säger Johanna Langhorst.

Förutom gemenskapen saknar hon också stadsplaneringen. Hon beskriver den som öppen och full av grönområden. Det finns inga bilvägar där människor bor, så barnen kan lätt gå själva till skolan.

– Här slipper man känna sig åsidosatt till förmån för bilarna. Det är en bra plats att leva och bo på, och det finns ju kaféer, konsthall och pulkabacke till exempel.

Det går att se en internationell trend där man har börjat uppvärdera miljonprogrammens arkitektur och stadsplanering, vilket Johanna Langhorst ser hoppfullt på.

– Jag tror att den trenden så småningom kommer sprida sig till Sverige och därmed förändra synen på de här förorterna, säger hon. De rasistiska strukturerna och klasstrukturerna måste brytas. Varför är det inte okej att prata med brytning i radio och teve i Sverige? I USA är det helt accepterat.

I Förortshat återkommer en enkät, där Johanna Langhorst pratat med slumpvis utvalda människor på stan. Alla har en påfallande negativ bild av Tensta och vill inte bo där – förutom de personer som redan har en relation till förorten.

– De som har varit här vet att det är en vanlig och fin plats. Jag hoppas att min bok kan öppna upp för en diskussion om de här frågorna och hjälpa till att ge Tensta ett välförtjänt gott rykte.

Johanna Langhorst efterlyser en bred diskussion om hur förorter representeras och skildras i media.

– Om man börjar prata om det här blir det kanske svårare att sedan bygga vidare på fördomarna. Om man har inställningen att det är misslyckat och fult här ute blir det svårt att berätta något annat.

Fakta: 

Johanna Langhorst

Arbete: radioproducent, reporter och dokumentärmakare

Ålder: 41 år

Bor: I Hökarängen

Utmärkelse: Belönades med radiopriset Ikaros 2012

Aktuell med: Boken Förortshat, utgiven på Ordfront förlag

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Vapenexport bakom anonyma dörrar

Det antimilitaristiska nätverket Ofog anordnar under våren ett antal vandringar i Stockholm, där de pekar ut vapenrelaterade platser och berättar om platsernas funktion. SFT följde med på den första vandringen som gick från Karlaplan till Centralen.

Bokhandeln som går mot strömmen

Det har gått en dryg månad sedan Aspuddens bokhandel slog upp sina portar. Vi åkte dit för att spana in bokhandeln som vill vara ett alternativ till de stora kedjorna och prata med en av grundarna, Rasmus Redemo.

© 2024 Stockholms Fria