Med utgångspunkt i Naturskyddsföreningens egna tendentiöst hemmasnickrade tolkning av Nagoya-överenskommelsen kan de tvärsäkert konstatera att Sverige inte uppfyller sina internationella åtaganden. Lika tvärsäkert vet de att berätta att det skogsbruket är det avgörande hotet mot den biologiska mångfalden. Lösningen är slutligen och föga förvånande att begränsa skogsbruket och att tillföra ännu mer skattemedel till skyddet av skog.

Verkligheten är tyvärr mer komplicerad. Det är inte ens vetenskapligt klarlagt vilken roll skogsbruket har för utvecklingen av den biologiska mångfalden. Klimatförändringar och naturlig populationsdynamik är exempel på några andra faktorer som påverkar utvecklingen.

Naturskyddsföreningen överdriver samtidigt hur allvarlig utvecklingen i skogen är. Fram till mitten av nittiotalet utgjorde den dåvarande skogsbrukslagen ett avgörande hot mot den biologiska mångfalden genom att den tvingade skogsägarna till ett mycket ensartat skogsbruk. Sedan dess har vi dock en lagstiftning som möjliggör en mycket större mångfald i brukandet och sedan den nya lagen infördes har också de kriterier som politikerna satt upp för att mäta miljötillståndet i skogen utvecklats positivt. Exempelvis ökar andelen lövträd i våra skogar, andelen död ved och mängden riktigt gamla träd i en stadig takt.

Naturskyddsföreningen blundar dessutom regelmässigt för den enorma effekt som skogsbruket har för sysselsättning och samhällsekonomi, inte minst i landets glesare befolkade delar. Vi tycker att det vore intressant att någon gång få se att Naturskyddsföreningen orkade göra den litet svårare helhetsbedömning som fordras för att komma rätt i så här komplicerade frågor istället för att envist framhärda i sina endimensionella löpsedelsmässiga budskap.

Lantbrukarnas riksförbunds hållning är att ett klokt jord- och skogsbruk är en nyckel för att vi ska klara den omställning av samhället som är nödvändig för att göra oss oberoende av fossil energi. Att utan en större analys efterkomma Naturskyddsföreningens önskemål vore till stor skada för både miljön och samhällsekonomin. Bruket av våra marker är ett verktyg i miljöarbetet, inte ett hot mot det!