Förra veckan skrev Stockholms Fria om hur elever med särskilda behov i skolan nu fått kraftigt neddraget stöd. Samtidigt som det folkpartistiska skolborgarrådet Lotta Edholm har fått klä skott för kritiken, är det ett faktum att utbildningsnämnden var enig i sitt beslut om att förändra stödsystemet.

Två partier som skiljde sig något från de övriga var Vänsterpartiet och Socialdemokraterna. De lade båda ett extra yttrande till beslutet om de nya reglerna för särskilt stöd där de skrev att skolan har för lite resurser för att stödet ska fungera för utsatta elever.

Både Vänsterpartiet och Socialdemokraterna har sedan dess sett och tagit visst intryck av protesterna från föräldrar och barn. Bland annat har Vänsterpartiets politiker i utbildningsnämnden i veckan träffat några av föräldrarna.

– Det gav väldigt mycket. Vi fick en förståelse för vilka barn det rör sig om. Och vi ser att vi behöver gräva vidare i hur beslutet har slagit, säger Edith Ringmar, en av Vänsterpartiets ledamöter i utbildningsnämnden.

Nu vill Vänsterpartiet försöka vinna tid för skolorna och eleverna, för att kunna se över konsekvenserna av systemet innan det träder i kraft. Kanske genom att tillföra mer resurser tillfälligt. Socialdemokraterna lade också ett förslag på det senaste mötet i nämnden om att en utvärdering skulle göras snarast, men förslaget röstades ner av majoriteten.

Trots att bestörtningen varit stor bland barn och föräldrar, försvarar både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet beslutet om det nya stödsystemet. De menar att det i grunden är ett mer rättvist system, som kommer alla till del.

– I grund och botten håller vi med om att det behövdes en systemändring. Borgarna ströp resurserna redan i höstas. Man såg då att resurserna gick till väldigt små enheter och en del av skolorna hade tagit ut ganska rejäla vinster, säger Edith Ringmar.

Men om ni visste att det saknas resurser i skolan som helhet, var det inte lite naivt att skapa det här nya systemet då, som hänvisar fler till sin vanliga skola?

– Nej. Vi gjorde om systemet för att få bättre träffsäkerhet, så att det är de som verkligen behöver det som får stödet, säger Jan Valeskog, socialdemokrat och vice ordförande i ubildningsnämnden.

– Rättvisan i systemet är ju densamma, även om det finns för lite resurser. Tanken var ju att stödet verkligen ska gå till de elever som inte klarar av att gå i skolan. Men utifrån föräldrarnas reaktioner undrar vi om bedömningarna gjorts helt korrekt, säger Edith Ringmar.

Men kunde ni inte alls förutse att resursskolorna skulle få svårt att klara sin verksamhet?

– Jag har träffat skolorna innan och det är klart att vi visste att de kunde bli missnöjda. Men vårt intresse handlar inte om själva skolorna, utan vi har fokuserat på barnen, säger Jan Valeskog. De barn som har stort behov av särskilt stöd ska få det också.

– Vi var inte riktigt beredda på att det skulle slå så hårt mot själva skolorna så att de skulle behöva lägga ner. Även om vi faktiskt inte vet det än heller, säger Edith Ringmar.

Både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har en grundinställning att barn i första hand ska gå kvar i sina vanliga skolor. Men Jan Valeskog och Edith Ringmar framhåller att olika barn har olika behov.

– Till exempel de föräldrar vi träffade i veckan hade ju väldigt dåliga erfarenheter av den vanliga skolan. Så vi tror ändå att det finns ett behov av särskilda enheter för vissa barn, säger Edith Ringmar.

Det är fortfarande ett faktum att det särskilda stödet som betalas ut i Stockholm har ökat från 100 miljoner kronor till 330 miljoner kronor sedan 2010. Vad kan det bero på?

– Det vet vi ju inte. Men det finns farhågor om att de specialiserade skolorna helt enkelt blivit bättre och bättre på att utforma ansökningar för att få sitt stöd, säger Jan Valeskog.

– Vi tycker att resursskolorna verkar ha väldigt fina verksamheter, men problemet är att det har växt fram starka marknader kring de här barnens behov. Och det tycks som om barn från hela samhället inte söker sig dit. Vi måste ha ett bättre system inom de vanliga skolorna för att fånga upp och hjälpa alla som behöver det, säger Edith Ringmar.

Bland annat Svenska dagbladet har rapporterat att det nya systemet inte medger särskilt stöd för barn med dyslexi. Enligt kommunen skulle stöd som behövs för själva undervisningen täckas av den vanliga skolpengen istället. Men det är ingenting som Edith RIingmar och Jan Valeskog känner igen från kriterierna de beslutade om.

– Som vi förstod det skulle effekten inte bli så, utan det skulle kunna gå att få stöd för den pedagogik som individen behöver. Där har besluten slagit fel i så fall, säger Edith Ringmar.

Jan Valeskog håller med.

– Det där stämmer helt enkelt inte. Har de stora behov så ska de också få det. Det spelar ingen roll vad behovet är, bara det är ett stort behov för att kunna klara skolgången. Däremot har vi kritiserat förvaltningen för att riktlinjerna är alldeles för otydliga i dag, säger han.

Edith Ringmar ställer sig frågan om inte underlaget till beslutet var för dåligt, med tanke på vad som kommit fram nu i efterhand.

– Allra mest akut nu är att följa upp de stödbeslut som kommit och att ha en dialog med de övriga partierna för att kunna komma överens och se till så att det här inte slår akut mot barnen under hösten, säger Edith Ringmar.

– Det handlar så klart också om hur mycket pengar det finns i påsen att dela ut. Men får vi fram exempel på barn med stora behov som inte får det stöd de behöver så kommer vi ju att lyfta fram det. Det är viktigt och ingen prestigefråga, säger Jan Valeskog.