Stockholms Fria

När moment:teater spelar Robert Louis Stevensons Skattkammarön är formen ganska nedtonad, i varje fall jämfört med hur det brukar vara här på scenen i Gubbängen. Det är ont om vildsinta, utflippade utvikningar från roller och intrig, istället berättas historien ganska rakt upp och ned i en distanserad berättarteater. Rollbyten markeras med snabba klädbyten, peruker eller tämligen groteska masker. Scenografin är sympatiskt enkel: några målade träd och buskar på pappskivor symboliserar ön, båten är en ratt och några linor som hänger ned från taket, och så vidare.

Förhållandet mellan människor präglas av ständiga maktspel, oftast omedvetna. Men ibland övergår leken i allvar: någon tar i för mycket, nyper för hårt, träder över den fina gränsen som separerar kamratlig retsamhet från subtila men likväl sårande sarkasmer. Obalans uppstår.