När fångkampsorganisationen Riksförbundet för kriminalvårdens humanisering, eller Krum, bildades i slutet av 1960-talet var Per Gahrton en av initiativtagarna. Krum ville skapa opinion och göra den svenska kriminalvården mer öppen, minska dess användning av bestraffningar och påverka politikerna att minska användningen av fängelsestraff. I förlängningen ville man se alla fängelser nedlagda. Här berättar Gahrton om vad som fick honom att tappa tron på fängelsets vårdande funktion och om stoltheten man som krummare kunde känna när ens lägenhet stormades av beväpnade kamrater.