Stockholms Fria

I höstas läste jag om en förskola och dess arbete med genuspedagogik. En i personalen berättade att de slutat ge flickorna komplimanger för deras kläder eller utseende - de skulle inte längre uppmärksammas som söta. Pojkarna däremot lade man krut på. De skulle få komplimanger för söthet och finhet. Vid en första läsning lät det inte så illa - som feministiskt medveten förälder så vet man ju att flickor alltid får komplimanger för sitt utseende, medan pojkarna uppmärksammas för att de är starka och tuffa. Och så ska det inte vara. Vi vill ju ha söta pojkar och tuffa flickor. Också.

Det är svårt att få information om hur de som lever i det ockuperade Västsahara behandlas. Både journalister och EU-parlamentariker har avvisats vid gränsen eller deporterats innan de kunnat slutföra sina uppdrag. Här berättar Aichatou Ramdan Chafii, numera politisk flykting i Spanien, sin historia.

Det finns många anledningar att fira den internationella kvinnodagen. Sevko Kadric gör det för att han tycker att männen visat sig vara oförmögna att styra och hoppas att vi kan rädda vår värld om kvinnorna tar makten.

Under en längre tid har jag vikarierat inom skolväsendet och barnomsorgen. Det har jag gjort med stor glädje trots osäkra och dåliga arbetsvillkor. Jobbet har för mig varit en fristad från livet i den andra, hårda världen. Senaste tiden har jag jobbat en del med en grupp sexåringar som förbereds inför skoltiden. Härom dagen kom Iran på tal när vi pratade på morgonen och min kollega frågade barnen vilka som kom därifrån. Två räckte upp handen. Hon upprepade frågan flera gånger och blev förvånad när inga fler räckte upp sin hand. Sedan frågade hon mig om det inte är fler som kommer från Iran.