Normbrytande nyheter
Ännu en västsaharier som protesterat mot Marockos ockupation av landet har dött efter att ha gripits under en demonstration. Världen fortsätter att svika Västsahara, skriver Aron Lund, Liberala ungdomsförbundet.
Vid städernas utfarter och längs Sveriges vägar har ni sett skyltarna i grönt och gult, den kramgoa björnens nos är upplyst i neon. Han är en noga vald symbol för att bensinbolaget Preem kan man tryggt lita på, hos dem blir man väl omhändertagen. Detta trygghetens bolag driver också ett raffinaderi norr om Lysekil, Preemraff, nordens största och ett av de mest vinstgivande företagen i detta land. Under det senaste årtiondet har detta raffinaderi gett en vinst på mellan 12 miljoner kronor - om dagen - till sin ägare. Hans namn är Mohammed al-Amoudi, en man med bakgrund i Saudiarabien och Etiopien. Trots att han har enorma ekonomiska intressen i Sverige är al-Amoudi en i detta land rätt osynlig man, men en vacker kväll i somras - onsdagen den 31 augusti - kom han med limousin och livvakter till ett styrelsemöte på Preems raffinaderi. Det var ett säkert ett trivsamt möte. Bokslutet för första halvåret 2005 presenterades och vinsten var på svindlande 1,7 miljarder kronor.
En del av glädjen berodde säkert också på att Gas- och oljeprojektet, GOP, trots vissa förseningar fortskred enligt planerna. Denna väldiga utbyggnad kommer drastiskt att öka Preemraffs kapacitet. Sedan i maj har 1 200 människor arbetat med GOP, vilket innebär att detta varit och är en av Sveriges största byggarbetsplatser. Redan i januari, på planeringsstadiet, undertecknar Preemraff ett formellt, skriftligt avtal med Byggnadsarbetarförbundet om att lönerna för alla dem som anställs för utbyggnaden ska vara i nivå med svenska kollektivavtal. Men redan tidigt under sommaren får vi som arbetar på Preemraff veta att de hundratals portugisiska svetsarna och rörläggarna, som är inhyrda av det italienska företaget IREM, får en lön på 50 kronor i timmen. När tidsplanen för GOP-projektet mitt i sommaren är hårt pressad kontaktar IREM det thailändska bemanningsföretaget Vinze Placement och de sista veckorna i juli flygs över tvåhundra thailändska arbetare till Sverige. De får sin förläggning på ett logementsfartyg i Lysekils hamn. De är utbildade svetsare och rörläggare. De får en lön på 19 kronor i timmen.
Med de nya lagar gällande lagring av digital information som föreslås kommer Sverige att förvandlas till ett kontrollsamhälle av Stasi-modell, varnar Anders Andarve.
Den militära insatsstyrkan och dolda kostnader för EU-medlemskapet kostar Sverige miljardbelopp som hade kunnat upprätthålla välfärden och folkhälsan. Dessutom riskerar våra unga att komma hem i liksäckar, skriver Olle Ljungbeck.
I samband med att ledarna for världens länder för några veckor sedan möttes i New York for att åter diskutera hur de på allra bästa vis kan se till att rädda mänskligheten från det pågående förfall den befinner sig i, fick jag skickat till mig en lista: '60 Ways the UN Makes a Difference'. Liksom många av de dokument som FN producerar är denna lista en redogörelse i känslosamma formuleringar som uttrycker våra bästa politiska korrektheter. En guidning i var vi borde befinna oss och vart vi borde sträva. Som ett slags katekes vi kan kika i ibland när vi känner att vi har tappat fotfästet och glömt bort dessa mänsklighetens ideal. En påminnelse om att det i år 60 år gamla FN fyller någon form av funktion, trots allt.
Ett samhälle där vissa inte får eller kan berätta sin historia är inte demokratiskt. Där folket styr tillsammans behövs en dialog som leder till en förståelse som möjliggör att vi kan agera enigt. Josef Fares film Zozo ger oss bitar av en historia jag ofta hör i mina kvarter, men som sällan kommer fram i media. Det är berättelsen om en svensk flyktings verklighet.
De flesta tror att de aldrig kommer att hamna i fängelse. Det är sånt som händer andra, inte en själv. Många bryr sig därför inte ett skvatt om fångar och fångars rättigheter. Lås in dem och kasta bort nyckeln bara!
© 2026 Stockholms Fria