Normbrytande nyheter
En del människor unnar man framgång. Härom månaden kom det ut en skiva som uppmärksammats vida utöver Sveriges gränser. Få hade hört talas om Anna Christoffersson när debutskivan It"s always you med den långt mer välkände Steve Dobrogoszs kompositioner, texter och ackompanjemang släpptes i samband med en spelning på jazzklubb Fasching i Stockholm. Plötsligt talade alla om den softa stämman som redan lät så fullmogen.
I början av 90-talet kuskade de land och rike runt och gjorde tvåhundrafemtio spelningar per år. Nu för tiden, femton år och några tusen mil senare, kan de nöja sig med ett åttiotal. Deras publik spänner över alla åldrar - från dem som buggade till Chuck Berry på 50-talet och som har barnbarnen med sig i parkerna i dag, till ungdomar som nyss upptäckt den ursprungliga rocken. Joakim Arnell och Mats Forsberg berättar om tillvaron som dansbandsrockens arbetshästar i The Refreshments.
När Basic Instinct gick upp på biograferna 1992, gjorde den knallsensation - kanske inte mest för den psykologiskt skruvade handlingen utan för att Sharon Stone eventuellt exponerade sitt kön i den omtalade förhörsscenen. Att den skruvade diskussionen ens uppstod visar lite av den likaledes skruvade syn på sexualitet som härskade och fortfarande härskar i amerikansk film. Är det så omöjligt att avgöra är det väl inte mycket att snacka om - men snackades gjorde det. Och pausades. Och kördes i slowmotion.
Att denna pseudodiskussion skymde en habil thriller var lite synd.
USA-födde pianisten, tonsättaren och kompositören Steve Dobrogosz har en lång karriär bakom sig. Här presenterar han ett knippe softjazzvisor av tidlöst doftande karaktär och sång av ett för mig helt okänt namn - Anna Christoffersson. Det låter som sen söndagkväll i Greenwich Village, elegant jazzbar med cigarrök, bourbon och sidenklänningar.
'Oh, I wish I was in New Orleans, I can see it in my dreams', sjunger Tom Waits och det är bara att hålla med honom. I onsdags var en liten bit av Crescent City på Fasching i form av Ambassadors of New Orleans, ett mindre brassband av traditionellt snitt med en otraditionell snits på den lika hjärtliga som själfulla mix av afrikanska, europeiska, karibiska och inhemska musikstilar som smält ihop på ett unikt sätt just där.
Torsdag kväll, pinande snöblåst och isande kallt. På trappan upp mot den pampiga bronsdörren som leder in till Liljevalchs konsthall står festklädda människor huttrande under rökpauserna och undrar, med viss rätt, varför i hela världen det årligen återkommande evenemanget kallas Vårsalongen när vernissagedagen är satt till den 19 januari, mitt i årets kallaste vintermånad. Enda rimliga förklaringen måste vara att man vill blicka framåt - framåt mot stigande temperatur respektive berömmelse.
Med medlemmar från Sydamerika och Sverige vars musikintressen spänner över pop, punk, samba, tropicalia, psykedelia, progg, indie och alternativ rock med mera finns förutsättningar för en spännande crossover när Montag Mania släpper sitt debutalbum Piraya. Så det är med höga förväntningar jag lägger cd:n i släden - ska det bli en musikalisk berg- och dalbana? Tyvärr kan jag inte svara med ett entydigt ja.
Har ni hört talas om Hubberts peak? Förmodligen inte. Och det trots att begreppet myntades redan på 1950-talet och förutsäger ett skeende som för alltid kommer att förändra världen så som vi känner den.
Advokaten Claes Borgström har en lång karriär som brottmålsjurist bakom sig. Under många år var han försvarare åt Thomas Quick, och nyligen har han på regeringens uppdrag genomfört en sexualbrottsutredning vars resultat presenteras i oktober. SFT:s Mikael Oebius har träffat honom för ett samtal.
- Det är ganska fantastiskt. Alla inblandade har ställt upp gratis och dessutom arbetat på fritiden med allt som har behövts runt omkring. Vi har skrapat ihop en budget på femtiotusen kronor och vi är trettio personer på scen och sammanlagt kanske femtio inblandade i projektet, kommenterar regissören Nils Pilotti UngaTurs nya uppsättning.
© 2025 Stockholms Fria