Stockholms Fria

Diskussionen om Tensta konsthall fortsätter

- För mig är det främst en demokratifråga. Det som hänt med Konsthallen är att man i vanlig ordning kört över Tenstaborna.

Det säger Maria Pilar Reyes i Tensta som är med och bildar en aktionsgrupp för att ge Tensta Konsthall tillbaka till Tenstaborna.

SFT har tidigare skrivit om hur styrelsen sparkade Gregor Wroblewski trots att Konsthallen varit framgångsrik och praktiserat ett socialt inriktat publikarbete.

- Styrkan med Gregor Wroblewski och curatorn Celia Prado är att de känner Tensta. Gregor vet genom sitt arbete som fältassistent vad ungdomarna i Tensta tycker och tänker och känner till deras bekymmer, säger Maria Pilar Reyes.

För henne är det självklart att de två är den bästa ledningen för Konsthallen.

- Men när en lokal kraft av hög kvalitet och dignitet växer upp ska den tryckas ner av majoriteten av politikerna här och centralt i stan. Det går bra så länge vi i Tensta håller på med lite hantverk och pyssel... I dagarna har konsthallsstyrelsen fått tre yngre konstnärer att ta över Tensta Konsthall. Det har skapat upprörda känslor i Konstsverige. I Dagens Nyheter har Ingela Lind uttryckt sin glädje över den nya Tenstaledningen, medan Lars O Ericson, en annan av DNs konstkriker, skriver till sina kollegor i två mejl, som SFT tagit del av: 'Inte i min vildaste fantasi hade jag kunnat föreställa mig att dessa personer, som ändå skapat sig viss cred i konstlivet, ens med tång skulle ha tagit i ett erbjudande från Johan Hiller och den styrelse som inte bara förstört Tensta Konsthall, utan fastmer ödelagt två kreativa människors livsverk'.

Han skriver också att Konstsverige borde arbeta för är att styrelsen avgår och att de som skapat Konsthallen återinsätts på sina poster. Han ställer frågan om konstkritiken har en moralisk förpliktelse att agera, 'exempelvis genom att låta en iskall medietystnad falla över verksamheten där, så länge marodörstyrelsen sitter kvar?'.

Gregor Wroblewski vill inte säga att de som tar över handlar oetiskt. De behöver jobb, men är oprövade. Kan de publikarbete? De vill de arbeta med konst, mode, design arkitektur, musik...

- Jag hade kanske inte valt just den gruppen, säger han.

Stadsdelsnämnden i Spånga-Tensta försöker nu få Gregor Wroblewski att säga upp sig från den tjänst som socialsekreterare han varit ledig från under sin tid på konsthallen och styrelsen kräver att han ska lämna ut sina konstkontakter för att betala ut hela hans innestående fordringar för semester han inte tagit ut.

- Man ska väl platta till mig ordentligt, säger Gregor Wroblewski.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Jakt på kopians väsen

Den amerikanska konstnären Elaine Sturtevant har i över 50 år kopierat andras konstverk. Själv talar hon om att repetera. På Moderna museet i Stockholm kan man nu se välkända verk av Wahrol, Beuys eller Duchamp – som hon gjort!

Kolonialismen – en överlevare i det nya Europa

På Index i Stockholm rotar Runo Lagomarsino bland kolonialismens tecken och tänkesätt. Han har också tapetserat om galleriet och väggarna är nu starkt rosa. Tapeterna är ett av verken, men mönstret är format av den spanske conquistadoren Pizarro, som på 1500-talet erövrade Inkariket.

Utflykt i okända världar

Den finska konstnären Eija-Liisa Ahtila är en internationellt framgångsrik filmare som arbetar med skådespelare, till vilka hon räknar djuren som medverkar. På Moderna museet kan man nu se hennes utställning Parallella världar. Många av Athilas verk visas i flera projektioner i ett rum. I dessa flerkanaliga filmer ligger en del av hennes landvinningar: vi ser en människa, samtidigt som vi ser vad hon ser och dessutom något i det rum hon befinner sig i. När uppmärksamheten flyttas från en projektion till en annan känns det som poesi eller dans. Rum och tider blandas samman och drömmar rör sig obehindrat genom vardagliga scener. Detta obehindrade är Ahtilas konstnärliga styrka.

Kitschig Vårsalong med få ljusglimtar

Ibland blixtrar det till när verkligheten kopplas till konsten. Ett fint exempel är Ruben Wättes västar Samhällsproblem, ett av de ganska få intressanta verken på Liljevachs vårsalong 2012. Ruben Wätte har stöpt om MC-gängens skinnvästar och gett tuffa och hårda symboler anpassade till tänka personalvästar för Migrationsverket (en vakande kobra), Försäkringskassan (örn angriper person i rullstol) och Arbetsförmedlingen (handklovar, gem och pennor). Ruben Wätte bor i Järna och studerar på Konstfack i Stockholm.

Konst som utforskar solidaritetens gränser

Med filmen och konsten som verktyg undersöker Konsthall C i Hökarängen frågor om solidaritet och politisk handling, om vänsterns möjligheter att skapa en bättre värld. Utställningen har byggts kring filmen En ömsesidig sak av Petra Bauer, Marius Dybwad Brandrud och Kim Einarsson, som handlar om Israel-Palestinakonflikten. I filmen intervjuas sju kvinnor, som representeras av skådespelare. Trots försiktiga frågor är kvinnorna måna om att berätta och diskutera konflikterna i sina liv, konflikter som i hög grad har kopplingar till Israel-Palestinakonflikten.

© 2025 Stockholms Fria