Vem har bestämt att tjocka personer inte får äta chips i tunnelbanan? Vem har bestämt att tjejer inte kan snacka om de senaste tv-spelen och att killar inte ska älta relationsproblem? Ingen, det bara är så, brukar svaret bli. Men får vi syn på våra egna begränsningar kan vi också se till att vi inte begränsar andra, menar Teater Katalysator, som i kväll spelar sista föreställningen av NORMal Cabarét.
– Vi vill utveckla individen och få henne att få syn på sina normer, men på ett lustfyllt sätt, säger teater- och dramapedagogen Lotta Björkman Carlsson, som har producerat uppsättningen. Min drivkraft är att dra upp rullgardinen, utan att skriva någon på näsan. Vi försöker ha lite självdistans.

I föreställningen NORMal Cabarét får vi möta fyra karaktärer som alla på olika sätt speglar våra förutfattade meningar och begränsningar i förhållande till medmänniskan. Den rosa kvinnan, som är ovanligt lång och tar för mycket plats, den gröna kvinnan, som är både tjock och ointresserad av att skaffa barn, den lila mannen som är homosexuell, tunnhårig och kort, och den blå mannen, som aldrig har förstått hur en heteroman egentligen förväntas bete sig.
– Vi jobbar mycket symboliskt, det är väldigt avskalat. Den röda tråden är tunnelbanan, det är här karaktärerna introduceras. I tunnelbanan finns otroligt mycket regler om hur man ska bete sig. Den gröna kvinnan kommer till exempel in och äter chips i tunnelbanan, det får man ju inte göra om man är tjock, man ska inte skylta med det.

I arbetet med kabarén blev Lotta Björkman Carlsson själv medveten om vilka normer som gäller för andra människor.
– Jag är medveten om hur det är när man är 1,80 lång och tjej, men var inte lika medveten om andras upplevelser av normbrott.
Föreställningen växte fram bit för bit i form av en studiecirkel som startades i höstas. Manus och musik skrevs sedan utifrån samtalen.
– Vi diskuterade våra upplevelser och så provade vi på golvet hur det funkar. Vår tanke är att man ska gå hem med ett skratt i halsen. De som har sett den hittills har sagt att det är väldigt hög igenkänningsfaktor, de har varit exalterade men besvärade, säger Lotta Björkman Carlsson.

Teater Katalysator är en fri teatergrupp bestående av teaterpedagoger, Lotta Björkman Carlsson är även gymnasielärare i drama. Kanske är det utifrån den erfarenheten som hon har hämtat drivkraften att i teaterns form föra samtal på oväntade platser. Genom skräddarsydda pjäser, workshops och föreställningar på skolor, arbetsplatser och konferenser vill gruppen få "individen att våga kliva fram". Idén är att använda teatern som en katalysator för att säga något om samhället, för Lotta Björkman Carlsson alltid ur ett feministiskt perspektiv.

Har det inte gått lite inflation i att tala om normativitet?
– Jo, jo. Vi diskuterade det mycket, "hur gör vi det här på ett nytt sätt?". Samtidigt är det så att om man rör sig i vissa kretsar kan det ha gått inflation i det, men då är man fast i sin bubbla. När tonårstjejer kommer in och ser det här så är det inte så.
Lotta Björkman Carlsson menar också att det är skillnad på att prata om normer och att iscensätta dem.
– Man kan diskutera de här frågorna på något slags metaplan, men vad betyder de i praktiken? Det försöker vi gestalta. Frågan kanske är uttjatad för oss, men inte för alla.

Var går då gränsen för normen, vad händer om någon överskrider den? Du straffas. Lotta Björkman Carlsson exemplifierar med vad som kan hända tjejer som bär för kort kjol:
– Du kanske får kommentarer, hånas eller blir kallad hora. Och det yttersta straffet är våldtäkt. Vårt syfte är att sätta fingret på vilka gränserna är och vilka straff som drabbar den som överskrider dem. Föreställningen slutar inte positivt, kan jag säga.