Men ändå verkar det så lätt. Lätt för att Landahl bara gör det han känner för.

Om än inte utan ett viss mått av försiktighet.

Hello Money är reseskildringen där vi får följa Klas Landahl och hans bror Aron under deras resa mot Indien. Våren 2003 tar de farväl av Visby och ger sig av söderut. Cyklar iväg med målet inställt på Indien, tar sig till Turkiet men ställer där ifrån sig cyklarna. Resten av resan görs med flyg eller tåg.

Vi får vara med när bröderna gör uppehåll på en ekologisk gård, när de skräckslaget ligger och lyssnar efter björnljud genom en tältduk och när de en dag förvandlas till sporttöntar, som inser att cykelbyxor är meningen med livet.

Många gånger har Landahls bok en nästan pedagogisk ton när den guidar oss över landsgränserna. Där finns en naivitet, två storögda ögon och en vilja att lära sig allt. Och berättelsen igenom anas Landahls längtan efter att nå än längre, att hitta platserna som inte omfattas av Lonely Planets guidebok.

Det hela är givetvis beundransvärt och Hello Money känns mer än något annat som ett självförverkligande projekt. Personliga minnesanteckningar, till för att konservera författarens upplevelser. Och det gör att jag ifrågasätter ett allmänintresse, speciellt som den språkliga kvalitén stundvis blivit lidande.

Trots allt, Landahls reseskildring kan troligtvis inspirera några av dem som går i restankar. Eller den som egentligen tänkt göra något helt annat, men är villig att omvärdera. Och det är inte det sämsta.