Under debatten gjorde historiken Sara Edenheims avhandling Begärets lagar. Moderna statliga utredningar och heteronormativitetens genealogi sig påmind. Här visar hon hur heterosexualiteten, manligt och kvinnligt, upprätthålls och reproduceras av de lagar som samtidigt ger hbt-personer rättigheter.

I Begärets lagar skriver hon att en individ endast kan kräva rättigheter som just homosexuell om homosexualiteten frånskrivs ett eget värde. Följden blir att homosexuella tilldelas rättigheter i utbyte mot anpassning till den normerande heterosexualiteten, som i sin tur varken behöver ändra inställning till sig själv eller samhället.
Överfört på sexualpolitiken: när den inte lyser med sin frånvaro, moraliserar den och eftersträvar regleringar av de farliga och hotande sexualiteterna. Kvar blir det goda heterosexuella parrelations-kärleks-sexet. Just här fanns kvällens enda intressanta frågeställning, frammanad av författaren Petra Östergren.
Vilken makt och normkultur skapar en ovilja att tala om sexualitet bortom den snäva heterosexuella könsmaktsanalysen? Och, viktigast, vilka tystas och vilka vinner på det? Vilka feministiska analysredskap finns att tillgå?

Men istället för att våga ta i dessa frågor fastnade debatten i vad som tycks vara ett genomgående drag i den svenska feministiska sexualpolitiken, nämligen betoningen av problemen - sexuella övergrepp, kvinnors begränsade sexuella handlingsutrymme, kvinnors och mäns ojämlikhet i samhället.
Men det fanns ljuspunkter.
- Vi måste kunna förena problematiseringen av sexualitet med sexoptimism, empowermentperspektiv och gränsöverskridande lust. Det har inte feminismen i Sverige lyckats med. När jag som feminist blev vald till Stockholm Prides ordförande, var de första frågorna jag fick om schlagerkvällen och den queerfeministiska porren skulle försvinna, sa Ulrika Westerlund.
Petra Östergren har länge krävt en problematisering av att endast använda könsmaktordningen som analysredskap. Nu arbetar hon med en bok om feminism, våld och sexualitet - där hon bland annat tittar närmare på prostitutionen.
- I debatten om prostitution hörs alla utom just de som säljer sex. Vi har massor att lära av dem och feminister måste börja lyssna på deras berättelser, utan att moralisera eller utgå från essentialistiska föreställningar.
Därefter försjönk debatten åter till en jolmig och mumlande ton.
Till slut reste sig genusvetaren Ulrika Dahl ur publikhavet och protesterade.
- Det vilar något trött över debatten. Många feminister arbetar dagligen med en radikal sexualpolitik. Bjud in dem istället!

Vad debatten emellertid visade på var svårigheterna med gränsdragningen mellan självbestämmande och maktordningar. I ett samhälle som är såväl heterosexistiskt som sexistiskt är sexualitet politik och en analys av sexualitet måste därför ingripa maktordningsanalyser baserade på just kön, sexualitet, etnicitet, ålder eller funktionshinder - beroende på analys. Men det kan inte vara så att den som får sitt levnadssätt att framstå som normalt segrar. Vilka vinner på det?