Våren 2007 gav Nackapolitikerna tjänstemän inom kulturområdet i uppdrag att utreda hur kommunens arbete med den offentliga konsten i Nacka kan utvecklas. Det har nu utmynnat i projektet Öppna konsten, där målet är att ta fram visioner och strategier för konstens roll i det offentliga rummet.

Navet i projektet är en webbplats, där det fram till i oktober pågår en öppen dialog för att ta reda på hur boende, föreningar och företagare i Nacka vill att allmänna platser ska se ut, vilken roll konsten spelar för dem och vilka platser de anser är viktiga att gestalta med konst.

Unga är en prioriterad grupp. Nyligen har man sammanställt vad 150 ungdomar i åldrarna 13–20 år tycker och tänker om offentlig konst.

– Vi lägger stor vikt vid vad unga tycker, säger Anna Hörnsten, projektledare för Öppna konsten. De vi har frågat tycker att konsten ska finnas i vardagen, till exempel på torg och i parker, men även då det gäller mer vardagliga ting, som sandlådor och papperskorgar. Det är stort fokus på färg och form, men också på funktion. Konsten får gärna vara användbar på något sätt.

En av orsakerna till att den offentliga konsten nu diskuteras öppet är att tidigare rutiner inte har fungerat, berättar Anna Hörnsten. När Nacka kommun eller byggherrar bygger nytt eller gör ombyggnationer glöms konsten ofta bort.

– Enprocentsregeln följs inte utan efterlevs sporadiskt, säger Anna Hörnsten. Dels är det knepigt med finansiering, dels handlar det om att rutiner och arbetsgång inte fungerar.

Generellt sett är det ovanligt med medborgardialog vad gäller konst på gator och torg. En viktig poäng med Öppna konsten är därför, enligt Anna Hörnsten, att det inte finns något grunddokument. Istället kommer man utifrån opinionen, särskilt enligt ungdomars önskemål, att försöka tillgodose medborgarnas synpunkter. Frågan är om man verkligen kommer att lyssna.

Om majoriteten till exempel vill ha en graffitimålning, skulle det vara okej?

– Ja, för mig skulle det vara det, säger Anna Hörnsten. Sedan är frågan om det skulle vara det på högsta beslutande nivå. En idé som har bollats på webben är om man skulle kunna tänka sig platser som är öppna för konstnärer, en utställningsyta i stadsmiljön. Det skulle ju kunna vara ett sätt för streetart, av olika slag, att synas, säger hon.

I samband med det har även frågan om konstens beständighet diskuterats. Måste offentlig konst vara för evigt? Kan man byta ut ett verk om det har hänt någonting i omgivningen som påverkar det ursprungliga verket?

– Det här finns med i diskussionerna. Och självklart, är graffiti önskemålet måste man diskutera det på ett konstruktivt sätt. Men det har inte varit så specificerat kring det, jag hade förväntat mig det, men det var inte så.