57-årige István Molnàr bor i Stockholm och har under många år arbetat i ”Sveriges smalaste bransch” – att skriva frågor till frågesportsprogram i tv. Sedan han blev intresserad av slampoesi 1998 har han hunnit bli redaktör för slam-rörelsens egen webbsida, arrangerat flera tävlingar och vunnit två lagguld, senast i SM i Halmstad 2008. Men han har aldrig vunnit SM själv och kanske är det det som utgör den starkaste drivkraften att fortsätta tävla.

– Någon gång skulle jag vilja vinna med mina egna läsningar, lyckas sätta en text. Skulle jag bli nöjd kanske jag skulle sluta, säger han och skrattar.

Under de allra flesta läsningar kämpar István Molnàr med sig själv för att nå den optimala närvaron. Han talar mycket om inlevelse, att bara bry sig om texten, men ändå vara ett med publiken. Om att hitta ett par ögon att fästa blicken på.

– Om jag är närvarande blir de som lyssnar närvarande, det ger en sådan kraft, och då går det bättre och bättre, men om jag brister i närvaro märker jag att publiken tappar fokus, det blir en negativ spiral.

Men du vann ju ändå i går, så publiken uppskattar tydligen din närvaro?

– Jag har ju hållit på i några år så man lyckas ibland, det är oundvikligt.

När István Molnár ska försöka beskriva sin poesi hamnar han omedelbart i svårigheter.

– Det är ganska absurdistiska texter, rätt så existentiella, det är egentligen texter som sällan går hem, och ändå gör de det ibland. Det är ett idiotiskt ord, existentiell. Det handlar om livet, på ett mer abstrakt plan. Det bästa svaret är att jag inte kan säga vad de handlar om, det är hopplöst att prata om. Kanske om valsituationer, äkthet kontra något artificiellt, vad är motsatsen till äkthet? Lögn. Nej, tyvärr, jag har svårt...

Så vad handlar vinnardikten om?

– Det är en ganska absurd berättelse om ett mynt, den är lite surrealistisk kan man säga. Den är några år gammal och jag har använt den tidigare. Det var nästan lite fegt att använda den som sista dikt, för jag vet att den brukar funka. Men jag har ändå rent samvete, för de första två dikterna var nya och oprövade.

Södermalm poetry slam arrangeras varje onsdag kl 19–01 på Sjöhästen, Långholmsgatan 24, T-Hornstull. Fri entré. Vinnaren vid varje deltävling går vidare till finalen som hålls i början av april. För att vara med och tävla, mejla [email protected].

Om jag hade ett mynt skulle jag kunna betala.

Jag skulle kunna stoppa myntet i automaten och få någonting.

Vad som helst.

Vad som helst som finns i automaten och kostar ett mynt.

Om jag hade ett mynt.

Om jag hade rätt mynt.

Om jag hade ett mynt som passade i automaten.

Om automaten fungerade.

Om jag hade armar.

Om jag hade förstånd att begripa hur man gör.

Om det fanns en automat.

Om jag inte var upptagen med något annat.

Om jag inte hade en hel del andra bekymmer.

Om jag inte var så självupptagen.

Om det hade funnits någonting i automaten som jag ville ha.

Om inte varningsskyltarna hade skrämt iväg mig.

Om inte kön till automaten hade blivit så hopplöst lång.

Om inte ligisterna hade tagit mitt mynt ifrån mig.

Om inte ligisterna hade gett mig fel mynt.

Om inte myntet hade blivit böjt i det krökta rummet och helt oanvändbart.

Om inte tidens och rummets koordinater hade blivit intrasslade i varandra.

Om jag haft byxor på mig och inte hade blivit arresterad på väg till

automaten för förargelseväckande beteende på allmän plats.

Om jag hade tagit en privat väg.

Om jag hade valt en automat på en nudiststrand.

Om jag inte hade blivit distraherad av nakna människor.

Om inte kungens kortege hade kommit i vägen för mig.

Om jag inte hade gått vilse i det där nedlagda lasarettet i Upplands Väsby.

Om jag inte hade blivit lobotomerad av en överambitiös nattportier.

Om jag inte hade trillat ner i Sala silvergruva.

Om jag inte hade dragit det där dåliga skämtet om Estonia.

Om jag hade sagt till honom, jo, jag har tid.

Jag kommer.

Om jag hade sagt till henne, jo, du har rätt.

Jag lyssnar.

Om jag inte hade väntat åtta sekunder för länge.

Om jag hade väntat en sekund till.

Om jag hade stått blickstilla.

Om jag hade varit tyst.

Om jag hade haft ett mynt.

Om det hade funnits en automat.