Runt Preston är 14 år och växer upp med sin mamma i en smutsig lägenhet i något som skulle kunna vara London. Deras gemensamma liv präglas av ”sprit, karlar, ett evigt munhuggande och en än mer oändlig längtan bort”, som Petra Hjortensjö presenterar handlingen i pjäsen Don’t you cry for Runtie Prest eller Nu är mamma full igen.

– Det säger ganska exakt vad den handlar om. Det är en berättelse om hur den här flickan desperat försöker bryta sig ur den här verkligheten. Men på något sätt blir det ändå så att hon bara upprepar sin mammas mönster.

Pjäsen sätts upp av den fria gruppen Teater Absoluta som Petra Hjortensjö var med och startade 2001. För fyra år sedan skrev hon manus till Don’t you cry – och nu har hon norpat åt sig huvudrollen.

– Det är det som är fördelen när man är konstnärlig ledare också, då kan man bestämma sådant (skratt). Nej, det är en drömroll helt enkelt. När jag var femton och såg pjäsen Stjärnfall av Jim Cartwright föddes fröet till den här pjäsen. Sedan dess har jag någon gång velat spela en sådan här roll, Stjärnfall har inspirerat mig mycket.

Petra Hjortensjö är intresserad av nedärvda familjemönster och vill öppna upp för en debatt om ett av våra mest tabubelagda ämnen: alkohol. Det sociala engagemanget går i linje med gruppens tidigare produktioner. Som till exempel i Psykbryt.nu från 2007, en stark kritik av den svenska psykvården.

– Det jag personligen kände gick mest in i hjärtat då var när personer kom fram efteråt och sa: ”Jag känner så väl igen mig”. Då har man lyckats med något, att skapa känslan att det inte är fult att prata om att må dåligt. Igenkänningsfaktorn betyder oerhört mycket. Om man får känna igen sig i andra människor blir ensamheten inte lika påtaglig.

Det gäller förstås den här gången också. Det är inte en oäven gissning att alkoholister eller anhöriga till alkoholister kommer att vilja se pjäsen. Därför kommer det att finnas telefonnummer och broschyrer på plats för dem som känner att de behöver samtala med någon efteråt.

– Det känns viktigt att fånga upp människor när man gör en sådan här pjäs, säger Petra Hjortensjö. Om du kommer från en dysfunktionell familj kan du behöva hjälp att bryta dig loss från negativa mönster.

Grunden till Don’t you cry for Runtie Prest lades för fyra år sedan.

– Skelettet kom under två nätter, mycket på inspiration, men jag har antagligen burit med mig historien hela tiden. Jag har sett sjukdomen på nära håll på olika sätt. Det gäller både genom personer som är alkoholister men även anhöriga till alkoholister.

Hur det går för Runtie Prest och hennes mamma vill Petra Hjortensjö inte avslöja. Något lyckligt slut kan hon inte utlova.

– Om jag säger så här: jag tror att det kan vara ett ganska öppet slut.

Precis som många andra frigrupper har Teater Absoluta det svårt att få ekonomin att gå ihop. Petra Hjortensjö är kritisk till bidragssystemet som det fungerar i dag och talar länge om behovet av stöd till mindre etablerade teatergrupper.

– Det är väldigt svårt att få bidrag på vår nivå. Även om vi är semiprofessionella eller professionella har vi ändå ingen lön, alla måste jobba med annat vid sidan av.

Därför har hon nu startat nätverket Grus, Grupper utan scen. Det är ett samarbete som ska ge ”mer och bättre teater till en billigare peng” och nu håller verksamheten på att ta fast form.

När 28-åriga Petra Hjortensjö startade Absoluta för åtta år sedan hade hon nyligen gått ut gymnasiet och tyckte att det behövdes en cool scen av, för och om unga. Sedan dess har hon bland annat hunnit gå Biskops-Arnös tvååriga manusutbildning. I dag är teaterns inriktning något annorlunda. Nu vill hon göra pjäser med aktuell och samhällelig anknytning.

– Man brukar ju stå på barrikaderna när man är yngre men för mig var det tvärtom, ju äldre jag blir desto mer samhällsengagerad blir jag!

Don’t you cry for Runtie Prest har premiär den 28 augusti och spelas 29–30/8, 4/9, 6/9 och 11–13/9 på Kulturstudion, S:t Eriksgatan 48. ”Runt” betyder pyre på engelska.