Det handlar om Harald. En ”selfmade man” med världens bästa affärsidé: att driva konvalescenthem, hamburgerbar och begravningsbyrå – allt i ett. Hit kommer kvinnor som har passerat sitt bäst före-datum. I väntan på att de ska dö säljer Harald hamburgare till dem.

Haralds fru Lillemor börjar bli gammal och tråkig, tycker Harald som är sugen på nytt kött. Så upptäcker han sin kompanjon Clemens nya flamma, unga och vackra Solveig. Historien handlar om hur Harald försöker övertyga Lillemor att ta livet av sig, så att han ska kunna ”ta över” Solveig.

– Istället för att bara säga: ”Åh, vilken härligt knäpp pjäs” vill jag ta den på allvar, berättar regissören Björn Dahlman. Om vi leker att allt det här är på riktigt, då måste man hitta de tankegångar som finns där. Vad rör sig i Haralds huvud, vad rör sig hos de kvinnor som kommer till pensionatet?

Vad är det som rör sig där då?

– Det kanske inte är så olikt vår egen värld, även om allt är upphöjt till hundra. Jag upplever att män är subjekt och kvinnor objekt och att de uppfostras till att vara det. Då börjar jag undra var människor får sitt egenvärde. Och det visar pjäsen att kvinnor får det genom att vara sexuella objekt, när de är unga ska de vara vackra och fertila, sedan har de ett värde så länge de är goda mödrar. Vilket Lillemor inte alls är. Då är det lika bra att slänga in dem på konvalescenthem där de kan gå i limbo tills de dör.

– Harald å sin sida försöker vara som en man ska vara, han ska bygga upp den här verksamheten som bara växer och växer, han har sex med alla kvinnor och de dyrkar honom. Så det är dubbelt, det är en diskussion om både manliga och kvinnliga könsroller.

Det är första gången Björn Dahlman samarbetar med Teater Referens. Det var teatergruppen som gick igång på När det utbröt panik i det kollektiva omedvetna, Kristina Lugns första pjäs från 1986. Björn Dahlman har tidigare försökt läsa Lugn, men utan framgång.

– De skickade mig den här men jag fattade ingenting. Jag tänkte ringa och säga att jag inte kan göra det men det var sent på kvällen så jag fick vänta till morgonen. Men så vaknade jag mitt i natten med en idé. Jag läste den igen, såg hindret och förstod att jag var tvungen att komma över det.

Nu tackar han sin lyckliga stjärna att han tackade ja.

– Det är inte helt lätt att få rättigheter till Kristina Lugns pjäser. Vi är jätteglada för det och för mig som inte är en så erfaren regissör känns som ett enormt flyt att ha fått möjligheten.

Är humor ett bra redskap när man talar om svåra frågor som könsmaktsordning?

– Ja absolut, humor är det bästa sättet att komma sanningen nära, för sanningen är absurd, säger Björn Dahlman. Genom att visa upp en annan sorts absurditet kan vi upptäcka vår egen. Det är det som är så genialiskt med pjäsen. Man kan hantera alla de här klyschorna eftersom allt är så absurt; det blir som att hålla upp en skrattspegel för vår egen värld.

Den absurda stämningen i När det utbröt panik... förstärks ytterligare av språket i manus.

– Det är väldigt speciellt. Nästan varenda replik är som en dikt. Man måste sätta sig ner och ta ett snack, ”vad säger han eller hon egentligen?”. För mig blir det här konstiga språket ett sätt att stryka under att vi bygger vår egen verklighet, det är hela tiden vi själva som bestämmer vad som gäller.

Björn Dahlman är även skådespelare och har tidigare arbetat med bland annat rollspelsövningar på Polishögskolan och varit regiassistent åt Alexander Öberg, senast aktuell med Mur på Stockholms stadsteater. ”Jag lärde mig jättemycket av honom”, säger han och betonar att han vill föra en öppen dialog med alla medverkande, från kostymörer och produktionsassistenter till skådespelare.

– Jag vill gärna vara en regissör som ger skådespelarna mycket plats, det får du gärna skriva. Jag tror mycket på skådespelaren som medveten och medskapande konstnär och tror att teatern blir stark och viktig när det är så. Det är skådespelaren som har det direkta mötet med en publik som i sin tur kan påverka samhället.

Det finns alltid en risk att pjäser med ett politiskt budskap blir till plakatkonst. Men den absurda tonen i Lugns manus parerar alla sådana tendenser. Och Björn Dahlman vill inte göra en svårtuggad pjäs.

– Vi bjuder in till en trevlig, lättsam föreställning. Det här blir en kul kväll på teatern, säger Björn Dahlman, samtidigt som han förstås hyser en förhoppning om att roligheterna ska leda till djupare insikter hos publiken.

När det utbröt panik i det kollektiva omedvetna spelas på scen Pipersgatan 4. Premiär 21 november, ges även 25/11, 27/11 och 2–4/12, alltid kl 19.