Finanskrisen är på väg att slå mot Stockholm med full styrka, tyvärr kommer denna kris att drabba främst de undersköterskor, chaufförer och lärare som är helt oskyldiga till krisens uppkomst.

Men samtidigt har krisens dominans på nyhetssidor lett till att högeralliansen kan skylla sina nedskärningar och försämringar på den globala krisen, oavsett om det är försämringar som påbörjats före eller efter krisen. Kanske borde vi därför fråga oss om maktens ointresse för jämställdhet är en effekt av finanskrisen eller snarare ett politiskt val. Bristen på jämställdhetsperspektiv i staden går igen på område efter område. Om vänstern styrde skulle därför alla politiska frågor behöva omformuleras med ett jämställdhetsperspektiv i fokus.

Stockholms stad har som arbetsgivare ett stort ansvar men också en stor möjlighet att motverka en ojämlik arbetsmarknad som systematiskt diskriminerar kvinnor. Med pengar ska följa tydliga krav. Staden kan, som direkt arbetsgivare, genom de politiska uppdrag som ges och indirekt genom de upphandlingar som görs och de bidrag som delas ut, påverka arbetsmarknadens avtal och regler.

Med jämställdhetsglasögonen på skulle flickor och pojkar i förskolan, skolan och på fritiden få utvecklas utifrån sin personlighet och inte utifrån sitt kön. Beslut om äldreomsorg och stöd och service till personer med funktionsnedsättning skulle aldrig påverkas av personens kön utan bara av behov. Kvinnors obetalda arbete som anhörigvårdare skulle synliggöras. Anställda skulle breddutbildas i jämställdhet och all kommunal statistik skulle visa hur resurserna fördelas mellan könen. Tänk om varenda krona som fördelas i årets budget skulle villkoras med ett jämställdhetsperspektiv, då skulle vi ha ett jämställdhetsarbete för omkring 40 miljarder.

Vi vill bygga kvinnofridscenter i varje stadsdel, både för akut hjälp med en tillflyktsort för dem som behöver och för stöd och insatser i en vårdkedja under lång tid efteråt. Debatten om mäns våld mot kvinnor har delvis stannat av, vilket kan ge intryck av att våldet skulle ha minskat. Det är tyvärr långt från verkligheten, men sanningen är att vi i dag inte vet omfattningen av mäns våld mot kvinnor i Stockholm. Därför vill vi göra en kartläggning av våldets omfattning och vilka insatser som behöver förstärkas. Även männen som slår måste få professionell hjälp.

Det mesta av våldet utförs i hemmet, men inte heller på offentliga platser kan kvinnor vara säkra i dagens Stockholm. Enligt 2009 års undersökning om stadsmiljö är det nästan hälften som avstår från att gå ut efter mörkrets inträde på grund av otrygghet. Vi vill åtgärda otrygga platser med belysning, öppenhet och insyn. Kvinnors möjlighet att tryggt röra sig i sin egen stad kan inte vara mindre viktig än en ny galleria eller ens en meter ny motorväg.

I dag får många kvinnor arbeta alldeles för hårda och långa dagar till låga löner, samtidigt som en annan grupp kvinnor aldrig får möjlighet till fasta heltidsanställningar. Vi vill minska arbetstiden med bibehållen lön i första hand för vårdbiträden och undersköterskor, då får vi en mer jämlik fördelning av arbetet och bättre omsorg för våra barn, äldre och sjuka. Vi vill också ställa krav på verksamheterna att erbjuda heltidsanställningar till dem som behöver och vill arbeta heltid.

Visst, det skulle kosta en del pengar, men en bråkdel av vad skattesänkningarna för de rikaste kostar. Vi vet att de orättvisor som grundläggs på arbetsmarknaden mångfaldigas i övriga livet; såväl i hälsa som i framtidsmöjligeter – så frågan är snarare om vi har råd att fortsätta som vi gör. Det kan helt enkelt inte finnas en budget som inte har råd med jämställdhetsarbete.

Se till att dina skattepengar läggs där de gör nytta, rösta på Vänsterpartiet i Stockholms stad.