Petra Hjortensjö, konstnärlig ledare på Teater Absoluta:

– Jag ska jobba! Efter den senaste tidens debatt om sexuella trakasserier inom teatern har jag startat ett upprop på nätet om ett nytt lagförslagför attminska sexuell diskriminering på landets arbetsplatser. Och bästa sättet att fira 8 mars är väl att försöka förbättra kvinnors situation.

– Jag hoppas att den ska påminna alla kvinnor om att vi aldrig får förminska oss själva. Det är tråkigt att 8 mars fortfarande behövs, men när det nu är så är det kul att den blivit så stor de senaste åren. Det visar att jämställdhet har blivit en allmän samhällsfråga.

Birgitta Stenberg, författare:

– Jag har pratat på 8 mars-tillställningar flera gånger, det känns tyvärr dystert att utvecklingen är så långsam. Själv har jag en viktig deadline den 8 mars så i årkommer jag förmodligen att skriva hela natten om jag känner mig självrätt.

– Den är viktig och behövs verkligen. Unga tjejer tror att de framsteg som trots allt har gjorts alltid ska bestå. Men det politiska läget inom EU rör sig, nu växer nazismen. Inget är säkert. Kvinnodagen påminner oss om att vi måste fortsätta slåss för våra rättigheter.

Liv Elf Karlén, regissör och dramatiker på Teater Lacrimosa:

– 8 mars ska vara lite högtidligt, man ska känna att det är en speciell dag. Jag brukar demonstrera och gå på fest, ofta gör vi något jobb med Lacrimosa. I år spelar vi på ett 8 mars-firande kvällen innan, så jag får se hur mycket jag orkar festa.

– Det är en påminnelse om att det pågår en feministisk kamp som inte är färdig. Det finns en utbredd föreställning om att vi kommit så långt vi kan, men om man lutar sig tillbaka blir allt snabbt enligt heteronormativa mönster. Dagen ger också tillfälle att träffa folk som jobbar feministiskt på olika sätt.