Så länge de stockholmska vintrarna inte bär på en arktisk kyla är Sergio Louro nöjd – inte bara på grund av hans spanska ursprung, utan främst för att batteriet i hans hybridbil, en Toyoto Prius, trivs bäst vid mildare temperaturer. Vintern har som bekant varit ovanligt kall, och vid ett par tillfällen har bilen vägrat lyda.

Men i det stora hela märks det tydligt att Sergio är mer än nöjd med sitt bilval.

– Det har bara hänt två gånger att den inte startat, berättar han.

Antalet miljöbilar i Stockholm växer. Sergio är precis hemkommen efter ett besök i hemlandet, och han noterade frånvaron av hybrider där.

– Jag har inte sett en Prius på två veckor. Men det är som när familjen väntar barn, man ser gravida kvinnor överallt, säger han med ett skratt och tillägger:

– Men där har de kanske märken som jag inte känner till.

Efter moget övervägande kom Sergio Louro fram till att skaffa en miljöbil för ett par år sedan – främst för att slippa betala trängselavgifterna. De månatliga kostnaderna motsvarar ett SL-kort, berättar han.

Han kör de 17 kilometrarna fram och tillbaka varje arbetsdag mellan hemmet i Bagarmossen och Spanska skolan i Solna.

– Det känns väldigt bra. Tidigare hade jag en gammal Mondeo som drog ungefär 1,3 liter per mil. Nu drar Priusen mellan 0,5 och 0,7, men mindre på sommaren. På vintern drar den mera för att värma upp bilen, säger Sergio som brukar tävla mot sig själv under sina rutinmässiga resor till och från arbetet.

0,3 liter bensin per mil är rekordet, satt under gynnsamma förhållanden.

Och även hans två barn, 4 respektive 6 år gamla, fostras in i miljötänkandet. Efter jobbet, när han hämtar dem från dagis, vill de att den korta sträckan ska avverkas utan hjälp från förbränningsmotorn. Med ledning av displayens gröna ljus, som indikerar att bara elmotorn är aktiv, övervakar barnen pappans körning.

När vi sitter i framsätet efter att Sergio startat bilen visar displayen hur elmotorn laddas. Det är en sinnrik effekt. Batteriet fylls på nu och då under färdens gång, till exempel när man står och väntar vid ett trafikljus. Man behöver inte transportera sig till någon laddningsstation.

– Den reglerar sig själv. Och man blir medveten om hur mycket energi den genererar, konstaterar han.

Men precis som Göran Folin från Alternativ stad påpekade i föregående nummer av SFT, kan man ifrågasätta begreppet miljöbil. Det gör även Sergio, trots alla lovord till sin vinröda Toyoto Prius.

– Det är ingen miljöbil i egentlig mening. Själva tillverkningsprocessen är inte riktigt bra. Men svenskarna älskar sina koncept, säger han och formar händerna till en box, en begränsad och tillsluten yta:

– Miljöbilen är ett koncept, det passar svenskarna. Och sedan är den riktad till en viss samhällsgrupp: medelklassen, akademiker som kan betala 100 000 kronor för en begagnad bil, säger Sergio.