Datainspektionen gav i dagarna Statens järnvägar, SJ, klartecken att upprätta en klotterdatabas – för att underlätta polisanmälningar och skadeståndsanspråk.

I sin ansökan till datainspektionen pekar SJ på att skadegörelse och sanering av klotter kostar mångmiljonbelopp varje år, och att endast ett fåtal fall leder till rättegång, fällande dom och skadestånd.

SJ vill ha ett verktyg som egentligen bara myndigheter har rätt att använda. Nu är SJ ett aktiebolag och därför kommer inte offentlighetsprincipen att råda och ingen insyn för allmänheten är därför möjlig, precis som i fallet med SL år 2005.

– Huvudregeln är att bara myndigheter får använda sig av såna här uppgifter, men vi har gjort bedömningen att göra ett undantag i det här fallet, för att polisen ska få underlag som underlättar att fastställa skadegörelse, säger Gunilla Öberg, jurist på datainspektionen.

På frågan om det inte är ett polisiärt arbete att undersöka eventuella brottsplatser, svarar Thelma Henrysson på SJ:s presstjänst:

– Polisen åker i de flesta fall inte ut till platsen där skadegörelse har skett. Vårt huvudsyfte med registret är att skapa bättre underlag för våra skadeståndsanspråk och för våra polisanmälningar.

Klotterdatabasen ska begränsas till att innehålla digitala bilder. Inga personuppgifter får lagras. Efter två år ska bilderna avlägsnas ur registret – tidigare om SJ och polisen lyckats koppla ihop uppgifterna med den som utfört skadegörelsen.

– Om polisen kan härleda vem som har gjort den här tagen och det går att utläsa vem som har gjort den här skadegörelsen ska bilderna tas bort. Men det får inte ske några tillägg databasen, som till exempel olika värderingar eller personuppgifter, säger Gunilla Öberg.