Staden uppmuntrar graffiti – men efterlever inte riktlinjerna
Graffiti – om ungdomar själva får välja. Den slutsatsen kan man dra ur ett dokument som Stockholm stad själv utformat. Någon direkt krock med stadens strikta klotterpolicy är det dock inte, anser både kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt (FP) och graffitikännaren Kolbjörn Guwallius. ”Däremot blir det en konflikt när det här inte uppmuntras, och att man sopar ett tolerant beslut under mattan”, säger han.
Enligt planen Kultur i ögonhöjd – för, med och av barn och unga ska graffiti uppmuntras. Dokumentet är beslutat i kommunfullmäktige våren 2009, och förordet är undertecknad av kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt (FP) och kulturdirektören Berit Svedberg.
Där betonar de vikten av att barn och ungdomar ska få nödvändiga verktyg för att kunna ta till sig kultur – och att man ska utgå från det kulturliv som de ”verkligen lever i”.
Med avstamp i FN:s barnkonvention, där det betonas att unga medborgare har rätt att framföra sina åsikter, visar undersökningen tydligt att ungdomar ser graffiti som ett av de viktigare sätten att uttrycka sig på.
Författaren och dokumentärfilmaren Kolbjörn Guwallius vänder sig mot att Stockholms stad använder sig av en strikt policy som inte är politiskt beslutad – och att den hårda tillämpningen inte står i proportion till den egentliga utformningen.
– Det står i Kultur i ögonhöjd att man gärna ska ta initiativ underifrån och att graffitin är skyddsvärd, samtidigt som man har en praktisk tolkning av klotterpolicyn som är betydligt mer långtgående än vad det faktiskt står, säger Kolbjörn Guwallius som skrivit boken Sätta färg på staden och som även gjort en dokumentärfilm om gatukonst.
SFT ställer skriftligt frågan till kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt (FP) om inte den hårda tolkningen av klotterpolicyn och passagen i dokumentet Kultur i ögonhöjd står i konflikt med varandra.
Men det håller hon inte med om.
– Klotterpolicyn står inte i strid med en redogörelse för ett vidgat kulturbegrepp. Vi har aldrig hävdat att graffiti, som ju är en konstform bland andra, inte skulle vara kultur!, svarar Madeleine Sjöstedt.
Något svar på hur innehållet i kulturplanen efterlevs eller används lämnar dock inte Madeleine Sjöstedt.
Även om Kolbjörn Guwallius främst är verksam i Malmö, har han noga studerat läget i Stockholm. I Malmö finns två lagliga väggar. Han konstaterar att det finns politiska dimensioner i gatukonst.
– Malmö har haft en visserligen sjunkande men stadig vänstermajoritet i 16 år. Det finns ett slags policy, men man tillämpar den mer slapphänt. Jag tror att borgerliga politiker håller den privata äganderätten högre än många andra, men för de flesta är det nog ett stort steg att ifrågasätta den på ett fundamentalt plan, säger Guwallius som berättar att beslutsfattarna är betydligt mer positivt inställd till graffiti i Malmö, och att även en opinionsmätning visat på ett klart stöd.
I Stockholm har politiker och tjänstemän skyfflat ihop alla fördomar om graffiti och vridit dem 100 varv, anser Kolbjörn Guwallius.
– Trafikkontorets och borgarrådet Ulla Hamiltons tolkning är som att man vid en polisrazzia drar slutsatsen att alla bilförare är fortkörare, när man tar fast några stycken. Som om sprejfärg hade en inneboende kriminaliserande kraft.
Gatukonst.se har uppmärksammat dokumentet Kultur i ögonhöjd – för, med och av barn och unga som Stockholms stad har utformat.
• Stycket som handlar om ungas önskemål om sina kulturuttryck lyder: kultur av barn och unga (uttryck som ingen vuxen styr över): ungas egna uttryck, skapande för sin egen skull eller inom subkulturer (eget skrivande, rollspel, internetcommunites. Graffiti, Emo, Le Parkour et cetera.
