I dag öppnas dörrarna för Förortsliv, en utställning på Stockholms stadsmuseum där arkeologiska fynd samsas med fotografier och filmer, uppstoppade fåglar och kollage – allt med Stockholms ytterstad som gemensam nämnare. Syftet med utställningen är att ge en mer nyanserad bild av förorten, att berätta om såväl det grå som det gröna samt ge en vink om hur livet ser ut för de många människor som lever utanför tullarna. Och även om hur det kanske såg ut för länge sedan.

– Framför allt är det vardagen vi vill visa. De allra flesta stockholmarna bor faktiskt i förorten, hela två tredjedelar, och livet pågår där liksom överallt annars. Vi vill visa att fördomarna som många har inte stämmer, förorten är inte bara tomma miljonprogram, säger Tina Rode, utställningsproducent för Förortsliv.

För att få fram det varierade, det levande och myllrande berättas historien om förorten genom olika teman. Istället för en kronologisk eller geografisk genomgång guidas besökaren genom olika avdelningar, där förorternas centrum, mediernas bild, badkultur i Flaten och invånarnas fritid är några av rubrikerna. En egen vägg får fotot av dagsaktuella Fascinate, graffitimålningen från 1989 på Bromstens lagliga vägg, tidigare känd som Europas största och kulturminnesmärkt för sin originalitet, men numera hotad när industrikvarteret rivs för att ge plats för bostäder. Och för den som vill lyssna till hur livs levande förortsbor beskriver sin vardag finns även den möjligheten – Inga, Farid, Rickard och Oriane berättar om sina liv i både lurar och på film.

Särskilt mycket plats får förorternas gröna zoner, de många parker och grönområden som tillsammans utgör dryga 40 procent av Stockholms stads yta, men som på grund av stadens utvidgning och all nybyggnation lever farligt i dag. Tidigare var förorter som Skärholmen och Bredäng sommarnöjestrakter dit den burgna Stockholmsbefolkningen åkte på rekreationsresor i slutet av 1800-talet. Något som bland dagens gallerior, köpcentra och betongklossar kan vara svårt att föreställa sig. Och risken verkar överhängande att fler oaser möter samma öde.

– När staden byggs ut är det i första hand grönområdena som ryker. Därför känns det viktigt att ta upp just dessa, att visa hur väl vi behöver dem. Det är ett dilemma, samtidigt som vi vill att folk ska få plats att bo här är det väldigt tråkigt om allt det gröna försvinner, säger Tina Rode, som dock berättar att Stadsmuseet arbetar med en metod för att kulturhistoriskt värdera grönområden för att bättre slå vakt om det som finns.

En annan följd av massinflyttningen till Stockholm är att stadskartan ritas om. När allt fler vill bo i innerstaden flyttas gränserna utåt, staden växer på bredden och tidigare förorter blir del av stadskärnan.

– Numera är det inte bara innanför tullarna som räknas, säger Tina Rode och hänvisar till att såväl nybyggda Hammarby sjöstad som tidigare förorten Midsommarkransen och hela Kungsholmen i dag i viss mån kallas innerstad. Och trots att Stockholm alltid kommer att ha kvar sina förorter är det inte lika självklart hur de kommer att se ut, eller hur långt ut de kommer att ligga.

– Det är svårt att förutspå hur utvecklingen blir, man klart är att det förändras. Det blir spännande att se hur länge ”förorterna” som vi känner dem finns kvar.