Ett svagt basdunk som växer sig starkare ju närmare man kommer. Festivalen Dans Dakar är i full gång på den stora ängen utanför universitetet. På gräset sitter Marcus Michaylov och Kim Langenkrantz och äter varsin kebab. Deras favoritfestival är Hultsfred.
– Det var där jag började och började tycka om det. De har bra artister, en skön stil och bra folk som jobbar med det. Trots att de har bytt ägare har de behållit sin genuina stil, säger Marcus Michaylov.

Under sommaren finns det ett flertal festivaler att besöka runtom i Sverige. Emmaboda, Hultsfred och Siesta hör till de största. Och alla hålls på mindre orter. Stadsfestivaler lyser med sin frånvaro i sommarprogrammet, med ett stort undantag, Way out west i Göteborg. Kim Langenkrantz tror att de hittat ett framgångsrecept på västkusten.
– Göteborg ligger helt klart i framkant med Way out west. De har bara gjort det bättre och bättre.

På Dans Dakar heter de stora dragplåstren Paul Kalkenbrenner, Eric Prydz och Slagsmålsklubben. För många är det artisterna som lockar, men Marcus Michaylov tycker att campingen är viktig.
– Det är svårt att få till en stadsfestival. Det är mer lockande att campa ute i skogen, jag vet inte riktigt vad som lockar men det är bara så.

En bit längre bort sitter Liya Zerom, Pierre Deloumbert och Nadiya Suleymanoya. De kommer från tre olika länder och har också delade åsikter.
– Det skulle vara bra för vissa att kunna campa, i Paris finns det en stor festival med camping, säger Pierre Deloumbert.
– Det är det som är bra med stadsfestivaler, att man inte behöver campa, utan kan åka hem och duscha efteråt. Man får det som är bra med festivaler, säger Liya Zerom.

Nadiya Suleymanoya berättar att det är helt annorlunda på festivaler i Ryssland.
– Det brukar vara så mycket folk, så packat. Här i Sverige finns det mycket mer plats.
Men alla är överens om att Stockholm är en stad med bra förutsättningar. De ger några förslag på ytor som skulle kunna utnyttjas.
– Hagaparken, eller Årstafältet kanske. Det är fint att ha en stor gräsyta.

Kvällen fortsätter med olika akter och hög musik. Halv ett är det dags för Sandra Mosh att gå upp till det lilla dj-båset på Arbourscenen. Sandra växte upp i Västervik, började läsa journalistik och fick praktik på P3. Praktiken blev ett jobb och så småningom kom också dj:andet in i bilden. På Dans Dakar spelar hon långa sets med djup bas. Hon tycker att Dans Dakar har en bra lineup.
– Det är många bra dj:s här. Jag skulle vilja ha det lite mer underground, men det bor inte tillräckligt med folk i Sverige med det intresset. Det skulle vara svårt att få det att gå runt.

Hon berättar att hon själv prioriterade campingen när hon gick på festivaler som ung. Men det har nu glidit över till intresset för artisterna.
– Jag tror att folk i dag har blivit så bekväma. Man trivs bäst med att ha det ok, att bo i tält är bara skitigt. Men det är lite sorgligt att kidsen inte gillar att bli lite lortiga.

Sandra Mosh ser en stor, outnyttjad potential i Stockholm som festivalstad.
– Generellt borde man satsa på fler festivaler vid vattnet. Stockholm har flest möjligheter med vattnet, med tillräckligt mycket människor, stora ytor och så är det vackert här.