Vid den lilla planen invid ändhållplatsen för busslinje 69 vid Karolinska institutet står ett informationsbord uppställt. I två träd hänger uppblåsbara apor och på en stor banderoll, som ligger på bordet, står det Rädda KI-aporna! Det regnar och bordet är övertäckt med plast. Men aktivisterna är fast beslutna om att återvända varje vecka. I ur och skur.

– Vi kommer att stå här en dag i veckan i alla väder, säger Clara, som är här tillsammans med tre andra aktivister idag.

Med kampanjen vill de uppmärksamma att det fortfarande görs försök på apor på Karolinska. Och i förlängningen vill Djurrättsalliansen naturligtvis att försöken ska upphöra.

– Här sitter 45 apor inspärrade och det är inte många som vet om det. De flesta blir förvånade, säger Anna, som delar ut flygblad utanför bussarna på det lilla torget.

– Vissa apor utsätts för försök i några månader, andra i flera år. När de inte ska vara med i försök längre kan de avlivas. Då kan det vara helt friska apor men de räknas som obrukbara. De ses inte som levnade varelser, utan som saker, säger Clara.

Mottagandet har varit blandat. Nästan alla som de pratar med är trevliga och intresserade. Många blir förvånade när de får reda på att det sitter apor i ett laboratorium, bara ett par hundra meter bort.

Men under dagen dyker det också upp personer som arbetar på Astrid Fagraeus laboratorium, där aporna finns. Några av dem kommer direkt fram till bordet och säger sin mening. En kvinna beskriver sig som en stor djurvän som haft hundar och hästar och varit med i många djurskyddsföreningar. Hon intygar att de här aporna har det mycket bra, hon har själv fått gå in till dem för att titta efter.

– Med hela djurindustrin därute är det väl inget att slåss för så här få apor, säger hon. Och det är nödvändigt med de här försöken.

Det är något som aktivisterna från Djurrättsalliansen inte håller med om. Dels har varje individ ett självklart värde, men de ifrågasätter också forskningen som görs på laboratoriet.

– Här gör de bland annat hiv-tester och det har visat sig vara en ineffektiv forskningsmetod. De hyr också ut de här aporna för försök, berättar Anna. För KI är det här inte levande varelser, utan ting. Aporna är så dyra att de vill få tillbaka pengarna.

– Det är ingen slump att Sverige är det enda landet i Norden som fortsätter med djurförsök på primater.

Annika Sjöborg, säkerhetschef på KI, kommer förbi bordet för att presentera sig. Hon säger att hon står på polistillståndet och att hon därför tycker att aktivisterna har rätt att veta vem hon är. Hon håller också koll på att informationsbordet står där det ska. Djurrättsalliansen berättar att de från början ville stå närmare lunchrestaurangens och bibliotekets ingång. Men KI protesterade och de blev flyttade hit runt hörnet, till en mindre central plats.

– Det finns en anledning till det, säger Annika Sjöborg. Där de ville stå rör det sig otroligt mycket folk, det är cyklar och bilar som kommer och levererar saker. Det var helt enkelt olycksrisken det handlade om.

Men Clara och Anna är tämligen övertygade om att Karolinska helt enkelt inte vill att de ska synas för bra med sina flygblad. KI:s personal har varit mycket noga med var bordet ska stå och säkerhetspersonalen har hållit sig väl synliga.

Efter tre timmar börjar det bli dags att packa ihop bordet för den här gången. Dagen har känts lyckad. Och valet att starta en kampanj för just aporna är delvis taktiskt, säger Clara.

– KI ligger verkligen efter här, och de flesta identifierar sig starkt med apor eftersom de är så lika oss. Men självklart vill vi ge frihet åt alla djur i försöksindustrin. Och vi ger oss inte.