Stockholms Fria

Det finns många som tror att energiomställningen från fossilt till förnybart kan skapa välfärd, tillväxt, arbetstillfällen och exportframgångar. Fred Nordström är en av dem. Fred är chef för Norrbottens Energikontor som startade för tio år sedan. Han är också ordförande i Föreningen Sveriges regionala energikontor, FSEK. I sin artikel beskriver han en framtid där teknikutveckling och kunskapsinhämtning blir en kraft för utveckling i hela Sverige, men framför allt i Norrlands inland.

Martina Krüger är ansvarig för energi- och klimatfrågor på Greenpeace. I sin artikel visar hon att det är mer smart teknik och inte mer kärnkraft som kan lösa problemen med klimatet. Att omställningen är en fråga om vilja, en vilja att byta ut elvärme mot biobränslen blir tydlig när Martina skriver "i dag förbrukar Nordens eluppvärmning årligen lika mycket energi som alla Sveriges och Finlands kärnkraftverk producerar tillsammans – när de inte är avstängda".

Inför folkomröstningen om kärnkraften 1980 fanns det från början två ja-alternativ. Det var ja-sidans Ja till kärnkraft, och det var nej-sidans Ja till kärnkraften i tio år. Socialdemokraterna, som fick byxångest över att sammanblandas med moderaternas ja, slog sig i slang med folkpartiet. De lade sitt alternativ mellan evig kärnkraft och tio år och skapade ett tjugofemårsalternativ med Linje 2.

Drygt ett kvarts sekel efter folkomröstningen har kärnkraftsfrågan plötsligt blivit het igen. Efter sossarnas bondoffer i form av Barsebäckreaktorerna och borgarnas uppgörelse att varken bygga ut eller stoppa, verkade frågan helt död. Men så visade en rad mänskliga misstag i Forsmark hur oerhört sårbar kärnkraften är och debattens vågor gick plötsligt höga igen. Under några veckor ska vi här på Argument diskutera vad som händer vid ett kärnkraftstopp. Oavsett om det beror på en olycka, Statens kärnkraftinspektion stoppar av säkerhetsskäl, en hot- eller krigssituation eller ett politiskt beslut. Vad skulle det innebära och vad finns det för beredskap för det?