I somras var jag i mitt hemland Lettland och träffade mina vänner. Det var jätteroligt. Men jag blev arg också. Min väninna arbetar i en bokhandel, hon berättade att varje morgon börjar hon en timma tidigare och varje eftermiddag slutar hon en halvtimmme senare. Jag frågade henne varför hon arbetar gratis. Hon sa till mig:
- Har du glömt att du jobbade mellan 20 och 40 minuter gratis varje dag?
De nyligen avslutade valen i USA och den andra vinsten för George W Bush har visat propagandans råhet. Propagandans mål är att fördärva individens åsikter, skriver Sevko Kadric.
Jag vill vara man. Som fan. Jag vill vara vit man, heterosexuell man. Machoman, mjukisman, kostymkille, norm.
Jag vill vara klyschig vit man. Jag vill starta rockband som hyllar Stooges och planera Easy Rider-resor utan att bli ifrågasatt. Jag vill skriva böcker om ensamma unga män på jakt efter kärlek i storstadsnatten, jag vill läsa om ensamma unga män i storstadsnatten, inte som upplevelser exklusiva för mitt kön utan för att de är viktiga samtidskildringar, punkt slut.
Kriget mot Irak strider mot konventionerna och är därmed illegitimt. Irakiska folkets motstånd är berättigat. För att bli av med lidandet måste USA lämna Irak, skriver Farzaneh Davar.
Makt korrumperar, sägs det. Ja, men vilka är det vi lurar? Er, varandra, oss själva? Tidigt i våras hade vi i vår stadsdelsnämnd ett möte med ledningen på stadsdelsförvaltningen om skollokalerna. (Nämnden består av 26 politiker, förvaltningsledningen består av tjänstemän.) Det finns för mycket lokaler och för lite barn i vissa skolor, och vi skulle ha en förutsättningslös diskussion om vad vi skulle göra åt saken.
Varför uppfattas Kuba av hela världen som ett lysande exempel på välfärd? Svaret är enkelt. Castro-regimen vill inte att sanningen ska bli känd, skriver Henrik Unné.
© 2026 Stockholms Fria