I gallerirummet Pannrummet visar konstnärerna Kristina Meiton och Monne Lindström två verk som skildrar vårt förhållande till arbete. En trappa ner i galleriet visar Kristina Meiton dokumentära skildringar av ett bageri, plåtslageri, en fabrik som producerar flaskor och en lastbilschaufförs vardag. Vid ett skrivbord går det att slå sig ner och ta del av ytterligare en film som skildrar kontorsarbete. I en pärm går det att läsa intervjuer med personerna som Meiton filmat om hur de ser på sitt arbete och vad det betyder för dem.

– Intresset för vad arbete betyder i vårt samhälle är en fråga som jag varit upptagen med alltsedan jag började göra film. Den första filmen jag gjorde var Bagaren, som gjordes när jag gick på filmhögskolan. De frågor som jag ställde där och de svar jag fick kändes inte tillräckliga, vilket gjorde att jag var tvungen att fortsätta att göra fler filmer om arbete, säger Kristina Meiton.

Gemensamt för oss alla är att arbete spelar en betydande roll i våra liv. Kristina Meiton säger att ett mål för henne har varit att hitta essensen och meningen med arbete som sträcker sig utöver att arbetet ger oss en inkomst och en uppgift.

– Jag tror det är tiden som intresserar mig mest. Tiden som går medan vi arbetar men också, så klart, hur arbetet påverkar oss. De svaren som återkom i mina intervjuer är att jobb ger trygghet och att man har arbetskompisar. Vad man gör i sitt arbete kommer däremot ganska långt ner på listan över vad som är viktigt med sitt arbete, det tycker jag är intressant.

Det monotona och rationaliserade arbetet görs tydligt genom ett registrerade kameraöga i Fabriken. I Kontoret utgör det fantasilösa kontorslandskapet en stark kontrast till bullriga fabriksmiljöerna, och här arbetar Meiton med en gestaltning som närmast för tankarna till fotografen Lars Tunbjörks stiliserade uttryck.

– Trots skillnaderna finns det likheter i dessa filmer. Fabriksarbetaren sitter vid ett löpande band och stirrar på flaskor medan kontorsarbetaren sitter och stirrar på sina dataskärmar. Min metod oavsett miljö är att filma väldigt länge på de platser som jag skildrar. Ambitionen är att försöka fatta platsen med hjälp av kameran, säger Kristina Meiton.

Hur har reaktionerna blivit från de medverkande?

– Bagaren som jag skildrade i min första film var väldigt nöjd. Däremot var hans arbetsgivare mindre nöjd och tyckte att arbetsplatsen skildrades som mörk och deppig, säger Kristina.

I konstnärsyrket kan det i många fall var svårt att hitta en balans mellan arbete och det övriga livet. Detta faktum finns som en undertext i utställningen. Monne Lindströms bidrag Oro handlar just om yrkets osäkra villkor och förutsättningar.

– Min film visar ett annat perspektiv på arbete och berör exempelvis vad det innebär att stå utanför arbetsmarknaden. Arbetsmarknaden är väldigt snäv och ger inte plats åt alla, och jag vill ställa frågor som berör detta, enkla och lite naiva frågor som blir som ett slags dikter. Jag liknar livet vid ett evigt tvättmaskinsprogram som bara snurrar på, och om man är arbetslös kan det vara svårt att komma ur dessa onda cirklar. För egen del började jag fundera kring de här frågeställningarna när jag var arbetslös, vilket var både påfrestande och urholkande, säger Monne Lindström.

Behöver arbete vara det viktigaste i våra liv är en fråga som både Kristina och Monne tycker är värd att funder över.

– Jag tycker mig se en klick människor som arbetar alldeles för mycket, samtidigt som det finns vissa som inte får möjlighet att arbeta alls, säger Monne Lindström.

– Arbete betyder så mycket, och är identitetsskapande. Det är kanske därför det är så svår att säga att vi borde arbeta mindre, funderar Kristina Meiton. Jag tycker det borde finnas andra sätt att värdera tiden som vi lägger på arbete. De förslag som finns med sex timmars arbetsdag, eller med medborgarlön är något som jag ser som spännande.

Trots svårigheterna att verka och leva som konstnär har det aldrig varit något svårt val för Kristina Meiton och Monne Lindström att fortsätta i yrket.

– Mitt konstnärsjobb är något som jag måste hålla på med, säger Monne.

– Jag hamnade i den här branschen ganska sent, och har haft andra yrken, men jag har aldrig ångrat valet att arbeta med film. Nu är jag i en situation där jag inte har något på gång. Nu ska jag för första gången sätta igång ett projekt som inte berör tematiken arbete, säger Kristina Meiton.

• Utställningen Skift och Oro pågår till och med 7 februari.