Fredagen den 4 maj friade Stockholms tingsrätt två krogägare, de så kallade Stureplansprofilerna, i ett uppmärksammat våldtäktsmål. Det blev starten för den senaste i en lång rad av debatter om Sveriges sexualbrottslag. När den nya lagen trädde i kraft våren 2005 innebar den en utvidgning av våldtäktsbrottet. Lagstiftarens ambition var att kraven gällande tvång skulle vara lägre, och om en person befann sig i ett hjälplöst tillstånd då den utsattes för ett övergrepp som involverade samlag skulle handlingen bedömas som våldtäkt. Syftet var bland annat att fler som tidigare dömts för sexuellt utnyttjande nu istället skulle kunna dömas för det grövre brottet våldtäkt.

Men lagen är otydlig och har inte fått avsedd effekt. Det menar såväl politiker som framträdande jurister.
– Lagen är väldigt komplicerad, det skulle vara större utsikter till en bättre tillämpning om den såg enklare ut. Det är många delfrågor som stoppat upp lagföringen, säger Madeleine Leijonhufvud, professor emerita i straffrätt vid Stockholms universitet.
En av dessa delfrågor rör bevissvårigheter kring just formuleringen hjälplöst tillstånd. Enligt lagen är formuleringen tillämplig då offret inte kunnat värja sig för att det sovit, varit kraftigt berusat eller på grund av fysiskt handikapp. Om någon inte befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd krävs dock fortfarande tvång för att en gärningsman ska kunna dömas för våldtäkt.
– För att bevisa de här omständigheterna fokuserar man hela tiden på målsägande, hur mycket du drack och om du gjorde motstånd. Det beror på hur lagen är formulerad, säger Madeleine Leijonhufvud.

I flera omtalade mål har de misstänkta förövarna friats eftersom offren haft minnesbilder från övergreppen. Domstolarna har då gjort bedömningen att de inte har befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd. Dessa frikännanden har ofta lett till upprördhet och hård kritik, inte minst från allmänheten, gentemot domstolarna. Men Madeleine Leijonhufvud menar att de inte kunnat döma på något annat sätt.
– De har dömt rätt, det fanns inget stöd i lagen för fällande domar. Svenska domare är väldigt lojala. De opponerar sig sällan, och istället får de ta kritiken som borde riktas mot lagstiftaren.
Hon anser att formuleringen hjälplöst tillstånd bör ersättas av en särskilt utsatt situation. Något som skulle innebära att kravet på samtycke blir tydligare.

Samma sak ville lagrådet då sexualbrottslagen antogs 2005. Den gången stoppades initiativet av socialdemokraterna och Thomas Bodström, som trots att det förordades av en enig sexualbrottskommitté hävdade att det saknades tillräckligt utredningsunderlag.
I torsdags, när riksdagsarbetet tjuvstartade med interpellationsdebatter, iklädde sig Thomas Bodström dock rollen som kritiker i opposition. Till justitieminister Beatrice Ask ställde han frågan om regeringen har för avsikt att utvärdera den drygt två år gamla lagen, och pläderade för att en dylik utredning borde tillsättas snarast.
Statsrådets svar var att en utredning kommer. När den kommer är dock oklart.
– Jag har tidigare aviserat en utvärdering under mandatperioden. Lagstiftningen har dock bara varit i kraft i två år och det finns endast en handfull domar från Högsta domstolen, det är därför svårt att veta hur den fungerar.
Samtidigt nämnde justitieministern det arbete som utförs på Utvecklingscentrum i Göteborg, där domar från våldtäktsfall sammanställs, som en möjlig utgångspunkt för att utreda en lagstiftning som erkänner kvinnors rätt till sina egna kroppar.