Polisen frias för Saleminsats
Polisen frias från misstankar om misshandel och tjänstefel i samband med en kritiserad insats mot antirasister i Salem förra året. Enligt vice chefsåklagare Kay Engfeldt har polisen fattat ”objektivt felaktiga beslut”, men brott kan ej styrkas.
Sammanlagt inkom 19 anmälningar om misshandel och tjänstefel efter polisens insats vid Rönninge station den 6 december förra året. Närmare 400 antirasister på väg till en tillståndsgiven demonstration mot rasism nekades först att lämna stationen innan de efter flera timmars väntan avlägsnades.
Nu lägger Kay Engfeldt, vice chefsåklagare på enheten för polismål, ner sin förundersökning. Anklagelserna om misshandel har inte kunnat styrkas, och utredningen ger inte stöd för att något enskilt befäl inom polisen skulle ha begått brott i samband med de frihetsberövanden som varade upp till knappa sju timmar.
– Sedan är jag medveten om att det objektivt sett varit flera felaktiga beslut, men utrymmet för att göra felaktiga bedömningar är ganska stort i en sådana här kaotisk situation utan att det är brottsligt.
Versionerna om vad som skedde på Rönninge station går isär. Enligt polisens version, som fick stort genomslag i media, tilläts de som frivilligt lät sig visiteras att lämna stationen. Vad som beskrivs som en ”hård kärna” av antirasistiska aktivister ska då ha attackerat polisen med bland annat smällare, varefter ett stort antal omhändertaganden gjordes. Dessa ska ha grundats på enskilda polismäns individuella bedömningar.
De anmälningar som kommit in ger dock en helt annan och samstämmig bild: polisen genomförde ett kollektivt frihetsberövande och avlägsnade samtliga demonstranter utan individuella prövningar.
– De flesta anmälare har angett den uppfattningen och det ligger mycket i den, säger Kay Engfeldt. Men ibland kan det vara så att blotta närvaron på en viss plats kan utgöra grund för ett omhändertagande. Det handlade om den aktuella hotbilden som polisen bedömde som väldigt stor, men objektivt sett kan flera beslut vara felaktiga och uppfattas som ett kollektivt frihetsberövande.
– Om det hade gjorts en individuell prövning hade jag inte blivit bortkörd eller påtvingad på det här tåget. Motivet fick jag veta först i Sollentuna där en polis sade att jag varit omhändertagen för ordningsstörning och nu var avvisad från platsen. Men allt jag gjort är att ha gått av ett tåg i Rönninge, blivit insäckad, stått still och väntat på besked tills jag blev knuffad på ett tåg och sedan bortskjutsad.
Frihetsberövandet gav dock Ülkü Holago möjlighet att bevaka händelseförloppet inifrån. Något hon menar visade på oroväckande diskrepanser mellan den information polisen gav till journalisterna utanför respektive aktivisterna innanför avspärrningen.
– Alla dessa felaktigheter som jag kunde blottlägga genom att vara där, att alla som lät sig visiteras fick gå trots att de sedan bussades miltals bort och att tåget som skulle köra bort mig och andra var en frivillig service, fick mig att undra om det är ett problem att de som vill granska makten befinner sig på avstånd. Kanske ska man som journalist i framtiden istället begära att få ta sig in i en insäckning, det kanske är något att diskutera med polisen.
Hon har begärt att åklagarens beslut ska överprövas. Parallellt med det går ärendet nu enligt särskilt beslut från myndigheten till Justitieombudsmannen, JO, för granskning. JO kan göra en bredare bedömning av polisinsatsens laglighet, till skillnad från åklagaren som bara har att utreda om enskilda poliser begått brott, och Kay Engfeldt utesluter inte att insatsen kommer att få kritik.
– Sammantaget har den tillståndsgivna demonstrationen i praktiken aldrig kunnat genomföras, men min bedömning är väldigt smal. JO kan uttala sig om det här är lagligt eller inte och det är fullt möjligt att JO kommer fram till att polisen inte haft laga stöd för den här insatsen.