Tolkhjälpen räcker inte till
25-åriga Katarina Garamvölgyi behöver hjälp med tolkning för att klara både kontakten med myndigheter och vanliga vardagsbestyr. Men landstingets Taltjänst kan bara erbjuda knappt hälften av den hjälp hon behöver. Tolkkapaciteten räcker inte.
Katarina Garamvölgyi har flera funktionshinder inklusive en lättare utvecklingsstörning. Hon kan inte läsa eller skriva och behöver tolkhjälp för att upprätthålla sociala kontakter och sköta vardagsbestyr.
– Jag behöver det för att mejla, skriva brev och för möten, säger hon. Jag använder det till massor av grejer, som att surfa runt på internet. Ringa myndigheter kan jag inte göra själv.
Tolkhjälpen får hon genom Taltjänst, en del av landstingets självständiga enhet för handikapps- och habiliteringsservice. Katarina Garamvölgyi uppskattar själv att hon behöver hjälp åtta timmar i veckan fördelat på två dagar, men Taltjänst kan bara erbjuda omkring hälften av detta.
– När jag går till läkaren vill de att jag tar med min mamma, det är ju jättedumt.
Taltjänst har i uppdrag av landstinget att åta sig 1 000 tolkuppdrag per år, vilket det gör.
Mari Johansson, samordnare på Taltjänst, bekräftar att servicen med sina fyra tolkar i dag inte har möjlighet att tillmötesgå alla önskemål.
– Att få tolkhjälp är ingen rättighet, det är en möjlighet. Med det antal brukare vi har och antalet tolkar vi har är det väldigt begränsat vad man kan få. Vi prioriterar alltid ärenden där tredje part är inblandad.
På landstinget är Stig Nyman (KD), landstingsråd med ansvar för habilitering, väl medveten om problemet, som han menar beror på tolkbrist.
– Det finns inte tillräckligt många tolkar, det är ett bekymmer att vi har brister i utbildningskapaciteten. Det är en fråga som vi har jobbat med i många år.
Att landstinget är medvetet om problemen är dock en klen tröst för Katarina Garamvölgyi.
– I början när jag hade Taltjänst var det bättre, nu har det blivit trassligare och trassligare, jag vet inte hur länge jag orkar om det ska fortsätta så här.