Ett regnigt Stockholm för ett fritt Iran
På dagen tio år efter att studentprotesterna i Iran 1999 slogs ner öser regnet över Stockholm. Det hindrade dock inte hundratals från att samlas utanför riksdagen – för att minnas och stödja dagens iranska demokratirörelse.
Ljusen som tänts till minne av diktaturens offer dränktes och flaggorna slokade snart blöta. Men regnet som föll över Folkinitiativets manifestation hindrade inte att omkring 500 människor, med nästan lika många paraplyer, samlades på Mynttorget till stöd för den iranska demokratirörelsen. Manifestationen, som är tänkt att återkomma varje vecka och lämpligt nog anordnades på dagen tio år efter att studentprotesterna i Iran 1999 slogs ner, samlade en bred skara talare från de politiska partierna och kultursverige.
Vänsterpartistiska riksdagsledamoten Mats Einarsson gick till angrepp mot bilden att protesterna i Iran skulle vara en angelägenhet enbart för en elit.
– Man kallar dem Guccipöbel och säger att det bara är medelklassen i norra Teheran som protesterar. Man säger att det är USA som ligger bakom protesterna, men det vi ser på gatorna i Iran är ingenting som någon amerikansk thinktank regisserat.
Iranskfödda skådespelaren och regissören Susan Taslimi berättade om sina minnen från revolutionen 1978 och sina förhoppningar att en ny protestgeneration ska uppnå de mål hon strävade efter för 30 år sedan.
– Vår revolution lyckades. Monarken flydde och 2 500 år av envåldsstyre tog slut, men vår vision om ett fritt samhälle förverkligades aldrig.
Folkpartiets partisekreterare Erik Ullenhag rev ner applåder när han inledde och avslutade sitt tal på persiska. Däremellan tog han tillfället i akt att rikta kritik mot den iranska regimens representation i Sverige.
– Vi vet att på den här demonstrationen, och på liknande demonstrationer runt om i världen, finns rapportörer från Irans ambassader som för vidare vad vi säger till Teheran. Låt oss vara tydliga, skriv hem och berätta att vi ger oss inte förrän iranier får tro på vilken gud de vill och själva välja sina ledare, förrän iranska ungdomar själva får välja sin livsstil och homosexuella själva får välja vem de vill älska.