Arto Paasilinna är en av Finlands mest kända och lästa författare. Även i Sverige är han populär, och det finns till och med ett litterärt sällskap i hans namn, något som är ovanligt för levande författare. Den första boken av Paasilinna som gavs ut på svenska var Harens år, därefter har det kommit ytterligare ett femtontal titlar. Dubbelt så många finns utgivna i Finland.
I dagarna kom en ny Paasilinnaroman, Domedagen gryr. Den utspelar sig under de svåra ekonomiska åren på nittiotalet då massarbetslöshet och depression drabbade Finland. Berättelsens avstamp och förutsättning är att skogshuggaren Hermanni Heiskari räddar livet på stormrika Lena Lundmark som tvingas nödlanda uppe i finska Lappland med en luftballong. Som tack för detta erbjuder Lena Lundmark honom ett liv i sus och dus under ett år, dock under förbehållet att Heiskari omdanas till gentleman. Detta uppdrag åläggs en släkting till Lena Lundmark.
Heiskari visar sig ha högst egensinniga och långt gångna planer på att komma tillrätta med arbetslösheten, nämligen genom att åstadkomma revolution och inbördeskrig. Trots vissa dubier blir även Lena Lundmark och släktingen intresserade av tankarna på revolution och under tiden som Heiskari lär sig manér görs en resa världen runt där de huvudsakligen besöker platser med erfarenhet av krig eller konflikter, som ett slags studier för den egna revolutionen.

Den bärande handlingen är en aning svag. Resan som huvupersonerna gör blir en förberedelse inför något som aldrig inträffar. De olika platserna som personerna besöker tjänar därför inte något egentligt syfte. När berättelsen slutar är det dessutom oklart om Heiskari och kompani verkligen någonsin genomför den revolution som varit hela resans mål.
Hela romanen blir en transportsträcka mot något som inte inträffar. Paasilinna har redan tidigare, i många av sina romaner, skildrat just resor. Visserligen är språket som vanligt mustigt, levande och underhållande, men hela fiktionen känns som en upprepning. När handlingen inte leder fram till en urladdning känner man sig som läsare lurad.