Foto | Boys are us

Vad finns kvar av egentlig styrka och potens när maktens män strippas på sina uniformer? Är varelsen innanför det auktoritetsbringande tygskalet ingenting annat än en sårbar gosse, styrs vår värld av vilsna pojkar?
När fotokonstnären Maria Friberg visar delar av sin produktion från 1998 till 2008 på Kulturhuset i utställningen Boys are us dissekeras begreppen manlighet, makt och kostymens identitetsskapande funktion. Kostymen som en symbol för manlighet och makt, kläderna som bärare av sociala koder och ämbetets personifierande kraft är några av de teman som lyfts upp och problematiseras i de estetiskt lättillgängliga och reklambildsmässigt slicka bilderna.

I stora, blankpolerade, måleriska foton samt väggtäckande videoprojektioner, visar Maria Friberg en värld av små, lekfulla och sårbara varelser. Här finns businesskillar plaskande fullt påklädda i en bassäng, stenblock rullande i maktens korridorer, överlevnadsinstruktörer i en milsvid sandöken grävande med händerna som lekande barn. Men också stillebenvarianter där objektifierade ansiktslösa män poserar bland böcker och bildäck, döda ting som traditionellt konnoterar manlighet.
Genom att placera män i miljöer och situationer där deras annars maktbetingande kostymer förlorar sin symboliskt respektingivande innebörd, blir uniformens roll som identitetsskapare och manlighetsattribut tydlig. Istället för auktoritär och förtroendeingivande blir den kostymklädde mannen ensam och uppgiven i en öde skog, inget annat än en mycket vilsen varelse.
Storbildsprojektionen No time to fall, där en förvirrad George W Bush tar emot publikens ovationer smickrad som en skolpojke på examensdagen, behöver ingen närmare förklaring. En tydligare symbol för vilsen maktutövning i för stor kostym än Herr Marionett personifierad finns knappast.
Begrepp som manlighet och grupptillhörighet är ständigt i fokus för den feministiskt orienterade Maria Friberg, ansedd som en av Sveriges just nu mest etablerade bildkonstnärer såväl hemmavid som internationellt. Nyligen deltog hon i samlingsutställningen Global feminisms i New York, en stad där även ovan nämnda videoinstallation för närvarande är mycket gångbar.

Utställningen Boys are us, för övrigt ett träffande namn som för tankarna till den omstridda leksaksbutikskedjan – ni vet vilken – är en angelägen fingervisning om manlighetens skörhet och det är tacksamt att belysa ämbetets symboliska värde i tider då vi dagligen bombarderas med resultat från amerikanska primärval. Frågan är dock vem som egentligen behöver informeras om att maktens män (läs: män i allmänhet) är små. Möjligen är jag ute och cyklar, men jag får en känsla av att ha sett detta förr.
Jag saknar dessutom, för att ta några exempel, arbetarklassens, subkulturernas och akademiernas manlighetsattribut i Maria Fribergs redogörelse. För kostymens roll som manlighets-, makt- och potenssymbol kan knappast begränsas till den skräddade Wall Street-varianten. Ett större spektrum av vardagsuniformer hade gjort Maria Fribergs grepp än mer intressant, vasst och tankeväckande, kanske för vissa direkt berörda även obekvämt provokativt.