Kort efter dess tillträde 2002 tillsatte den förra regeringen en utredning med uppdrag att klargöra hur allmännyttans hyressättning baserad på självkostnadsprincipen skulle kunna garanteras inom ramen för det europeiska samarbetet. Bakgrunden var att intresseorganisationer hävdat att de kommunala bostadsbolagens avkastningskrav – ingen avkastning alls eller låg sådan – utgjorde en form av indirekt statsstöd och därmed stred mot unionens regler om fri konkurrens.
Utredningsdirektivet var i högsta grad politiskt motiverat. Ytterst handlade det om att bevara en socialdemokratisk ordning av kollektivt ägande. Där kommunala bostadsbolags hyror i enlighet med bruksvärdessystemet var normerande för privatvärdars hyror, och där allmännyttan sågs som ett instrument för att främja social, ekonomisk och etnisk integration.
Enkelt uttryckt, en av hörnstenarna i folkhemsbygget.

När alliansregeringen i juni förra året gav nya tilläggsdirektiv för utredningen var dessa lika politiska som de ursprungliga. Kravet att säkerställa allmännyttans självkostnadsprincip slopades. Detta då det kunde "begränsa utredarens möjligheter att lägga fram förslag till förändringar som är förenliga med EG-rätten".
I anslutning till att direktiven presenterades varnade Hyresgästföreningen för att de innehöll en illa dold anpassning till hyresreglering genom marknadsprinciper – om låga avkastningskrav inte kan anses vara konkurrensneutralt blir den logiska följden att ta ut högre vinster.
När de första uppgifterna ur utredningen – vars slutbetänkande ska presenteras den 31 mars – nu läcker ut tycks det som att Hyresgästföreningen hade rätt. Även om andra skäl än fri konkurrens anförs.

Till Dagens nyheter säger Hans Lind, fastighetsekonom på KTH och expert i utredningen, att hyrorna kan komma att höjas med 30–40 procent i attraktiva områden i Stockholm.
Målet är att få ner kötiderna till "rimliga nivåer", metoden marknadslogik i dess enklaste form: den som inte har råd att bo i en lägenhet kommer med all sannolikhet inte heller att köa för den.
Bruksvärdessystemet, enligt vilket två likvärdiga lägenheter ska betinga samma hyra oavsett det geografiska läget, ser enligt förslaget ut att skrotas. Om jämförelser behöver göras för att avgöra hyresnivåer ska istället bostadsrättspriserna i ett område vara vägledande.

För jämförelser kommer fortfarande att behöva göras. Utredningen föreslår – i enlighet med regeringens direktiv – inte att hyrestaket slopas helt. Därför föreslår utredningen inte heller uttryckligen att marknadshyror införs, utan att marknadsinslagen i hyressättningen blir "mer markerade" än i dag.
Men det, i kombination med stadshusmajoritetens iver att sälja ut allmännyttan – till de boende eller till privatvärdar – är nog för att förändra Stockholms demografiska ansikte för lång tid framöver.

Att i dagens Storstockholm sätta likhetstecken mellan ekonomisk och etnisk rensning vore att gå steget för långt, men sambanden mellan inkomst och bakgrund är reella. Personer boende i Sverige men födda utanför EU hade under åren 1996–2000 75 procent av de svenskföddas inkomster. Om låg- och medelinkomsttagare stängs ute från innerstadens och närförorternas bostadsmarknader är det lika bra att vänja sig vid tanken: city kommer att bli vitare.