Socialdemokraterna anser sig ha kommit långt med miljömålen under sina tio år vid makten. I veckan presenterade miljöminister Lena Sommestad regeringens rapport Miljö och hållbar utveckling, som prisar det svenska miljöarbetet från FN-konferensen i Rio de Janeiro 1992 (då Sverige hade en borgerlig regering) fram till dagens datum.

'Under de tio år som socialdemokraterna nu varit i regeringsställning har miljöpolitiken förändrats och utvecklats radikalt', skriver partiet. Socialdemokraterna tar åt sig äran för grön skatteväxling, för att ha varit pådrivande i miljöfrågor på internationell nivå och för att ha infört flera ekonomiska styrinstrument i miljöpolitiken.

Regeringen har förbättrat luftkvaliteten, infört miljöbalken i lagboken, sänkt koldioxidutsläppen, avvecklat flera farliga kemikalier, satt miljön högt på agendan inom EU och kraftigt ökat anslagen till miljöpolitiken. Utmaningen inför framtiden, menar man, är nu att 'bryta sambandet mellan ekonomisk utveckling och negativ påverkan på miljö, naturresurser och människors hälsa'.

- Den här rapporten är en 'grönmålning', säger Charles Barkow, miljöpolitisk sekreterare för miljöpartiet. Visst har regeringen gjort en del bra saker för miljön, framför allt internationellt, men inte ensamma. Vi och andra, till exempel miljörörelsen, har varit pådrivande i många fall, och i andra har vi samarbetat. Det säger man ingenting om.

Rapporten ger läsaren intryck av att socialdemokraterna är ett progressivt miljöparti.

- Men på en del punkter tar man credit för vad den borgerliga regeringen drev igenom, till exempel Agenda 21, säger Charles Barkow.

Visst medger regeringen att det finns en del kvar att uträtta inom svensk miljöpolitik. Man vill se över miljöbalken, utveckla den gröna skatteväxlingen, reformera fordonsskattesystemet, bygga ut järnvägsnätet liksom den havsbaserade vindkraften.

- Men vad miljödepartementet säger och finansdepartementet gör, det är två olika världar, säger Charles Barkow.

Jämför den här rapporten med budgetförhandlingarna. Bosse Ringholm lyssnar mest på vad Volvo säger.

Även vänsterpartiet är kritiskt till klyftan mellan ord och handling i socialdemokraternas miljöpolitik.

- Vi är mycket kritiska till Perssons tal om det gröna folkhemmet. Vi får kämpa ihjäl oss för miljön vid varje budgetsammanträde. Och jag tror att miljödepartementet har det lika svårt som vi, säger Jenny Fors på vänsterpartiet.

Wilmer Andersen, som sitter i partistyrelsen och är miljöpolitiskt ansvarig i vänsterpartiet, har inte läst rapporten men tycker att miljöfrågorna har nedprioriterats efter 1992-1993.

- Det var större bredd då, strax efter Riokonferensen. Intresset för miljön har minskat både hos politiker och allmänhet.

Trafik- och klimatfrågor är områden som är eftersatta, menar Wilmer Andersen.

- Det är bra att vi har miljömålen, men när det gäller de tunga frågorna händer det för lite, säger han.

Personbilstrafiken och inte minst den tunga lastbilstrafiken ökar. Där behövs det mer konkreta åtgärder.

En del frågor diskuteras inte alls i rapporten. En av dem är kärnkrafts-avvecklingen.

- Det är intressant att se vad de inte skriver, säger Charles Barkow. Energipolitiken, där man inte har kommit särskilt långt, nämns inte alls. Inte heller trafikpolitiken, eller fiskepolitiken.

- Det känns som att det visionära som fanns i början av 90-talet, bland annat hos Anna Lindh, är borta, säger Charles Barkow och syftar bland annat på idéer om hur man använder naturresurser på ett solidariskt sätt.