Syd sponsrar vårt kaffe
Kaffeodlande familjer som inte längre har råd att äta lunch - det är en av konsekvenserna av prisraset på kaffe. Att betalningen till bönderna åtminstone täcker kostnaderna för att producera kaffet kan tyckas självklart. Men det är det bara Rättvisemärkt som kan garantera.
'Innan kaffekrisen levde vi som folk' säger Bertilia Lopez och Anastacio Pérez i El Pélon, Honduras, i en ny rapport om kaffekrisens konsekvenser från organisationen Kooperation utan gränser. För dem minskade betalningen för en säck kaffe till en fjärdedel under krisen. Nu har priserna återhämtat sig
något, men fortfarande går inte
ekvationen riktigt ihop. I slutet
av 2004 fick de 230 kronor för en säck som kostat dem 270 kronor att producera.
Kaffe är världens näst mest köpta vara och den största delen odlas av småbrukare som är beroende av kaffet för sin försörjning. Under flera år har de fått mindre betalt än de utgifter de haft för odlingen.
- Det betyder att bönderna i syd sponsrar oss och vårt kaffedrickande, säger Ania Janerud på Kooperation utan gränser.
Att fattiga människor blir fattigare är en del av komplexa internationella maktstrukturer. I fallet kaffe började det med en avreglering av marknaden. Det ledde till en överproduktion och 2001 rasade kaffepriset i botten på börsen i New York. Det blev förödande för de enskilda kaffeodlarna och även hela länders ekonomier drabbades.
Ökad fattigdom, emigration, skuldfällor och minskad skolgång. Det är följder för många av de ett hundra miljoner människor som lever av att producera kaffe. Det är inget man ändrar tillbaka över en natt bara för att priserna åter stiger. Och osäkerheten är stor; kaffepriset ändras fortfarande från dag till dag.
Rättvisemärkt vill ge odlarna ett minimipris som ska täcka kostnaden för att producera kaffet och därutöver går att leva på. Det gör att rättvisemärkt kaffe kan vara betydligt dyrare än vanligt kaffe när världsmarknadspriserna är låga.
- Det är våra val som konsumenter som avgör, säger Andrea Westman i Röda korsets ungdomsförbunds Rättvis handel-grupp.
- Rättvisemärkt är en bra rörelse, de har satt fingret på ett problem, säger Marie Louise Elmgren, informationschef på Nestlé Sverige som säljer Zoégas och Nescafé.
Nestlé stödjer principen att relationen mellan odlare och uppköpare måste bli mer rättvis men är inte helt överens med Rättvisemärkt om vägen till målet.
- De vill ge ett konstant högt pris, vi vill ge högt pris för hög kvalitet, säger Marie Louise Elmgren.
14 procent av det som Nestlé köper görs i direkt kontakt med odlarna. De ger då en premie för bättre kvalitet. Den till synes lilla andelen direktköp utgör 110 000 ton kaffe, vilket ska jämföras med de 25 000 ton som Fair Trade-rörelsen köper upp, anser man på företaget.
Ania Janerud menar att socialt och etiskt ansvarstagande är på frammarsch. Förutom Rättvisemärkt finns inga uppförandekoder eller märkningar som ens garanterar odlaren en betalning som täcker produktionskostnaden. Krav-märkt kaffe saknar helt etiska och sociala aspekter och andra märkningar kompenserar inte kaffebönderna för den omläggning av plantagen som måste till. Men andra initiativ är också viktiga då efterfrågan på rättvisemärkt kaffe är liten.
Varför fortsätta odla kaffe när man går med förlust?
* Det verkar dumt att odla kaffe när man förlorar 40 kronor per säck. Men skuldfällor och brist på alternativ gör att odlarna fortsätter produktionen. Är du utan pengar och någon erbjuder ett förskott på nästa års skörd kan det vara svårt att säga nej.
* Andra grödor kräver ofta kapital för investeringar och kunskap om andra marknader. Dessutom kan det ta flera år att ställa om produktionen.
* Därutöver kommer strukturella hinder. Även de stora kaffebolagen pekar till exempel på jordbruksstödet i EU och USA som begränsande faktorer. Det stora problemet är dock att kaffekrisen inte är en isolerad händelse utan del av en omfattande jordbrukskris.
