Vad är Aktivistfonden?

– Vi har ända sedan 1980-talet försökt beskriva vilken roll folkrörelser har i samhällsutvecklingen. Många tycks ha föreställningen att det bara är staten eller näringslivet som har möjlighet att påverka. Det finns en inställning att vi själva inte har någon möjlighet att driva förändringar. Vi har försökt att kartlägga folkrörelserna och lagt upp mycket material på webben men det har inte blivit mycket mer än så. Det finns många som var aktiva i fredsrörelsen på 1950-talet och miljörörelsen på 1960-talet som nu börjar bli gamla, och de sitter på en massa papper. När de dör kommer den kunskapen försvinna.

– Så vi snackade ihop oss med Arbetarrörelsens arkiv som nu åtar sig att hantera det mekaniska, medan vi åtar oss att göra populariseringen av det här materialet. Det kan vara bokprojekt som vi aldrig haft tid att ta tag i, om till exempel folkrörelser under de senaste två tusen åren. Vi har tänkt samla ihop en miljon kronor. Men vi har inte börjat ännu, det börjar i morgon.

Varför finns det ett behov av att samla in medel till arkivering, folkbildning och forskning om folkrörelser?

– Det finns en så fruktansvärt låg kunskapsnivå om vad man kan göra som vanlig människa. Förståelsen verkar nästan, död, många tänker att man måste lobba för den här frågan, istället för att göra något själv. Vår frustation kring det här började runt 1983. Då dödades miljörörelsen i och med nederlaget i folkomröstningen om kärnkraft och samtidigt försvagades fackföreningsrörelsen, som var lite militant då och fick så jävla mycket stryk för det.

Vad händer på lördag?

– Det kommer bland annat att berättas om hur det gick till att få fram det klorfria papperet. Alla tror att det var marknaden, men det var miljörörelsens förtjänst. Det är ett konkret exempel som visar att det går att skapa ett klimat som politikerna måste ta hänsyn till.

Ni tar även upp diskussionen kring Forum för levande historia. Vad är er roll i det sammanhanget?

– Vi halkade bara in på ett bananskal. Från början hade vi ett helt annat upplägg, men på grund av sjukdom var vi tvungna att snabbt hitta på något. Poängen är att vi behöver vår egen historieskrivning, de kommer bara att utmåla oss som något som trycks ner. Vi måste ge oss in i en hegemonistrid nu.

Vem ska berätta om kommunismens brott om inte staten gör det?

– Det får väl vi göra. Man måste sätta in det i ett sammanhang. Alla ideologier missbrukas. Att ockupera Irak, vad är det om inte att missbruka liberalismen? Ha ihjäl miljoner människor för att driva igenom ett liberalt samhälle. Att berätta om stalinistiska läger är en vanlig uppgift för historiker, det behöver ingen statlig myndighet göra. b