- De som skulle tjäna på om marknaden i EU öppnades är det fåtal stora transnationella företag som redan dominerar landsbygden, säger den argentinske lantbrukaren Pedro Pereti.

Pereti bor i Máximo Paz, i den argentinska provinsen Santa Fe, där han brukar 230 hektar. Han odlar majs, sojabönor och vete, samt föder upp boskap i liten skala. Han är också engagerad i den kommitté som företräder familjejordbrukare inom handelsblocket Mercosur.

Pereti anser att det vore ett svårt misstag om de rika länderna avvecklade sitt jordbruksstöd innan utvecklingsländerna har genomfört reformer av sitt jordbruk. Utan jordreformer skulle åtgärden inte hjälpa de fattiga, menar han.

- Den argentinska landsbygden skulle förvandlas till en grön öken, på grund av en utbredning av sojabönsodlingarna, som för närvarande är den mest lönande grödan. Flykten från landsbygden skulle öka och många fler människor från Afrika och Latinamerika skulle bege sig till Europa, säger han.

Jordbrukssektorn i Latinamerika har växt med över tre procent per år de senaste åren, enligt en rapport från den ekonomiska kommissionen för Latinamerika och Karibien, ECLAC. Men samtidigt är merparten av de som arbetar inom jordbruket i regionen fattiga. Enligt ECLAC beror det på att jordbruket är koncentrerat till en handfull exportvaror som frukt, kött, kaffe och sojabönor.

Detta mönster riskerar att förstärkas ytterligare om EU, USA och Japan skulle minska eller skrota sitt omdebatterade stöd till jordbruket, menar Pereti.

Alberto Broch, vicepresident för den brasilianska konfederationen av jordbruksarbetare, CONTAG, säger att minskade subventioner vore bra eftersom det skulle skapa en mer rimlig prisnivå på produkterna. Men enbart ett borttagande av handelshindren skulle inte räcka för att skapa utveckling på landsbygden.

- Det finns olika slags lantbrukare som kräver olika slags behandling, säger han.

Adriano Campolina, regional chef för organisationen Action Aid, har en liknande inställning. Han tycker att det vore bra om de rika länderna slopar sina jordbrukssubventioner men menar att u-länderna borde ha rätt att skydda sitt jordbruk genom subventioner för att bekämpa fattigdom och svält.

Om minskade eller slopade subventioner i de rika länderna ska få en positiv effekt för landsbygdsbefolkningen i fattiga länder måste de åtföljas av andra årgärder och ökad kontroll över de stora jordbruksföretagen, menar Campolina.

- Annars kommer den förbättrade tillgången till marknaderna i den rika världen bara att gynna Cargill och andra transnationella företag, säger han.

Den argentinske agronomen Walter Pengue menar också att det i den nuvarande globala produktionsmönstren inte finns någon garanti för att ett slopande av subventionerna skulle förbättra livet för mindre producenter i fattiga länder. Tvärtom skulle det kunna leda till att ägandekoncentrationen ökar, miljön belastas hårdare och till att fler småbönder säljer och flyttar till stan.

Något som verkligen skulle gynna de mindre producenterna skulle vara om de lokala och regionala marknaderna stärktes, menar Pengue. I dag är marknaden så förvrängd att en melon som odlats i Argentina kan säljas för ett billigare pris i Japan än där den odlats, säger han.

De rika ländernas jordbrukssanktioner och tullar kommer att bli en het potatis vid WTO:s fortsatta förhandlingar om ett nytt globalt handelsavtal. Den 13-18 december träffas WTO:s ministrar i Hongkong för att fortsätta förhandlingarna i den så kallade Doharundan, som har pågått i fyra år