En geishas memoarer utspelas i en svunnen tid, i en avlägsen verklighet. Berättelsen är baserad på Arthur Goldens roman med samma namn och handlar om Chiyo, en ung flicka med ovanliga blå ögon. Hon säljs av sina föräldrar till ett känt geisha-hus i Kyoto, där hon ska utbilda sig till geisha för att tjäna pengar åt sin nya 'mor'. Hennes tillvaro blir dock inte lätt, då hennes 'syster' Hatsumomo ställer till problem.

En dag träffar Chiyo en vänlig man i sällskap av två geishor. Denna händelse blir avgörande för henne och där och då bestämmer hon sig för att själv bli en geisha en dag för att få denna man vid sin sida.

Berättelsen börjar år 1929 då geishorna hade sin storhetstid. Chiyo lever inget lyckligt liv, men hennes målmedvetenhet och hängivenhet ger henne en meningsfull tillvaro. Vi får följa Chiyo då hon tränas i konsten att bli en fullfjädrad geisha - en japansk uppasserska. Det japanska ordet 'gei' betyder konst och det är just genom att uppträda klanderfritt i utseende och konstnärliga uttryck som geishan får uppmärksamhet och beröm.

Något irriterande är språkvalet, för det känns konstlat när dessa karaktärer pratar engelska i Japan. Det skulle säkert ha gett en annan känsla om japanskan användes, men det skulle nog ha försvårat för de stora kinesiska stjärnorna i filmen och rent krasst sett skulle väl filmen inte ha fått lika stor genomslagskraft.

Dessutom är det frustrerande att se att kvinnorna i filmen oftast motarbetar varandra. Kanske beror det på hög konkurrens dem emellan, kanske är det ett dramaturgiskt knep, eller så beror det helt enkelt på den manliga författarens idéer om kvinnor.

En geishas memoarer ger kanske inte ett beständigt och djupare intryck, men väl 145 fängslande minuter. Det är fascinerande att få en inblick i denna främmande kultur, fylld av sköna färger och former. Filmen har redan blivit nominerad till två Golden Globe, där bland annat Zhang Ziyi uppmärksammas i sin huvudroll.