Stockholms Fria

Tillåtande filmfestival söder om Themsen

Söder om Themsen, i det livfulla området South Bank, ligger brittiska filminstitutets biograf, National Film Theatre. Här har den 21:a upplagan av London Lesbian & Gay Film Festival nyligen rundats av. Cindy Carlsson guidar till flippar och floppar.

London Lesbian & Gay Film Festival öppnade med Itty Bitty Titty Committee (Jamie Babbit, 2007), som satte ribban högt. Programmet har definitivt varit spännande.Dokumentärer, experimentfilm och fiktion i alla möjliga genrer har representerats. Klassiker som Pedro Almodovars Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott (1988) och godbitar som Francois Ozons Cluedoinspirerade musikal 8 kvinnor (2002) har visats, vid sidan av en mängd nya filmer. Men det är inte enbart uppmuntrande filmer som visats, utan även dokumenterat motstånd till homo- och transsexualitet. En gripande skildring är Small Town Gay Bar (Malcolm Ingram, 2006), om gaybarer i Mississippis glesbygd, mitt i Bibelbältet. Filmen tar upp vikten av välkomnande mötesplatser samtidigt som fördomarna i området kommer fram i intervjuer.

Bland de mer experimenterande filmerna visades The Picture of Dorian Gray (Duncan Roy, 2006), en filmatisering av Oscar Wildes roman, som utspelas i dagens New York. Splitscreen, färgexperiment och en unik ton skapar ett intressant porträtt av en narcissistisk ung man. Trots filmens experimentlusta, eller kanske på grund av den, är det tyvärr lätt att tappa intresset. Detsamma gäller Blueprint (Kirk Shannon-Butts, 2007), en film om två unga män som möts och spenderar en dag i New York tillsammans. Filmen har likheter med Wong Kar Wais Happy Toghether (1997) med ett lugnt tempo och avantgardistiskt tilltal. Tankeväckande är den essäliknande fiktiva skildringen Tick Tock Lullaby (Lisa Gornick, 2006) där vi får följa ett lesbiskt par som försöker bli gravida. En reflektion över om det går lika lätt eller svårt som för heterokvinnor.

Det verkar ske en förändring. Filmer som är mer eller mindre mainstream, eller som har ett mer populärt tilltal, har den senaste tiden inkluderat mer mångfacetterade hbt-karaktärer och tagit upp ämnen som tidigare inte har skildrats på ett öppenhjärtigt sätt. Festivalen har visat ett uppmuntrande urval.Running with Scissors (Ryan Murphy, 2006) är en minst sagt skruvad komedi om en mor och son och deras förhållande till mammans psykolog, som adopterar sonen. Filmen är underhållande och gör ingen stor sak av sonens homosexualitet, mer än att han blir uppmuntrad i sitt utforskande. I dramat Sparkle (Neil Hunter och Tom Hunsinger, 2006) får vi återigen följa en mor och son. Mamman är tvätterska på dagen och strävar efter att jobba som nattklubbssångerska på kvällen, sonen väljer sängvägen till sin karriär, vilket försätter honom i en minst sagt komplicerad situation. Filmen handlar i sig inte om homosexualitet, mer än att ett homosexuellt par finns med som en naturlig del av en familj. Dessutom är Bob Hoskins (Felicias Journey, Hollywoodland) med och gör filmen än bättre.Även den romantiska komedin Puccini for Beginners (Maria Maggenti, 2005) hanterar homosexualitet på ett naturligt sätt och låter klassificeringar vara mindre viktiga. Efter att ha blivit dumpad av sin flickvän inleder Allegra två förhållanden, ett med en man och ett med en kvinna, vilket komplicerar tillvaron på många sätt. Att vara med en man som lesbisk möts inte med helt blida ögon av vännerna, men att hennes nya flickvän inte tidigare varit med en kvinna skildras utan rabalder. Sexualitet och gränsöverskridande tas upp på ett underhållande och charmigt sätt.I det fascinerande israeliska relationsdramat The Bubble (Eytan Fox, 2006), av regissören bakom Yossi & Jagger, blandas politik, sexualitet och feminism på ett upplyftande sätt och filmen bjuder på många skratt trots en allvarlig underton. En trio rumskompisar är aktiva i kampen för fred med Palestina, samtidigt som det blir mer personligt när Noam möter palestiniern Ashraf och inleder ett förhållande.

Det finns givetvis även några komma ut-berättelser. I den fantastiska Dirty Laundry (Maurice Jamal, 2006) får Patrick reda på att han har en son och återvänder till sin familj i den amerikanska södern. Den religiösa modern, spelad av suveräna Loretta Devine (Greys Anatomy, Dreamgirls), skildras med en stor nypa komik. Det hela blir mer tilltrasslat när Patricks pojkvän kommer på oväntat besök. Dirty Laundry är den första stora afroamerikanska filmen som tar upp homosexualitet (Blueprint är en mindre produktion).Red Doors (Georgia Lee, 2005) är definitivt värd att se. Vi får följa en dysfunktionell amerikansk-kinesisk familj och bjuds på många skratt, som i scenerna där fadern misslyckas begå självmord.I Coffee Date (Stewart Wade, 2006) träffar Todd Kelly på en blindträff och inser för sent att Kelly inte är en kvinna. Trots Kellys förälskelse i Todd blir de goda vänner, men alla i hans omgivning är övertygade om att Todd är gay. De är extremt uppmuntrande och trots att Todd försöker få alla att inse att det bara är vänskap vill ingen tro honom. Till sist börjar han själv tvivla. Filmen är rolig och idén intressant, men tyvärr är Todd (Jonathan Bray, från tv-serier som CSI och Las Vegas) så fyrkantig att filmen mister en del av sin charm. Wilson Cruz (Party Monster) som Kelly är dock fantastisk.Slutligen: du måste se Breakfast on Pluto (Neil Jordan, 2005) om du inte redan har gjort det. Cillian Murphy (Red Eye, Batman Begins) är Kitten, en transvestit i 1970-talets turbulenta Irland och England. Filmen låter oss följa med på Kittens resa i sökandet efter kärlek och lycka i en våldsfylld värld.

London Lesbian & Gay Film Festival är en chans att se både gamla och nya filmer som annars kan vara svåra att hitta. Komplett blir det när du går ut från biografen och promenerar längs med Themsen och kan njuta av London, staden med en plats för alla.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Två helt olika CIA

Två amerikanska filmer som båda handlar om CIA visades under festivalen i Berlin. Itty Bitty Titty Committee och The Good Shepherd är nog så olika som två filmer kan bli.

Ett ständigt sökande efter mening

Sökandet kan sägas vara centralt för många filmer på årets filmfestival i Berlin, och särskilt sökandet efter kärlek och mening med livet. Gripande var Bettina Blümners dokumentärfilm Prinzessinnenbad (Pool of Princesses), som följer tre femtonåriga flickor som växer upp i Kreuzberg, en stadsdel i Berln.

Sköna färger och former från Japan

I geishans värld, liksom i den värld som många kvinnor lever i, betyder en man finansiell trygghet. I Chiyos fall betyder det även vänlighet och en fadersgestalt.

© 2024 Stockholms Fria