Ett ständigt sökande efter mening
Sökandet kan sägas vara centralt för många filmer på årets filmfestival i Berlin, och särskilt sökandet efter kärlek och mening med livet. Gripande var Bettina Blümners dokumentärfilm Prinzessinnenbad (Pool of Princesses), som följer tre femtonåriga flickor som växer upp i Kreuzberg, en stadsdel i Berln.
Det är ett fascinerande porträtt som fångar ungdomens vardag som den ser ut i dag, med komplicerade familjeförhållanden, skola, vänskap och kärlek, samt en hel del Berlinspecifika inslag.
This is England är Shane Meadows (Dead Mans Shoes, Once Upon a Time in the Midlands) nya, fängslande och delvis självbiografiska film om den tolvårige Shaun (Thomas Turgoose) som lever ensam med sin mamma efter att hans far stupat i Falklandskriget. Året är 1983 och Thatchers politik genomsyrar samhället, och som många andra söker Shaun efter mening i tillvaron.
Shaun tyr sig till ett gäng skinheads, som trots att de är några år äldre tar hand om honom och får honom att känna sig bättre till mods. Men när den betydligt äldre Combo (Stephen Graham) kommer ut från fängelset och propagerar för nationalistisk politik splittras gänget. Shaun väljer, i saknaden av sin far, att ansluta sig till Combo.
Filmen speglar en speciell era, dess politiska strömningar och en subkultur, samtidigt som den återger en ung pojkes svårigheter. Denna film får absolut inte missas när den har Sverigepremiär till hösten.
Festivalens stora besvikelse måste nog vara Park Chan-Wooks Im a Cyborg, but thats ok. Efter den lysande Vengeance-trilogin har regissören gjort en komedi om en flicka (Lim Soo-jung) som tror att hon är en cyborg. Hon vägrar att äta (för maskiner äter ju inte) och hamnar på en psykiatrisk klinik. Flickan söker efter meningen med livet, bland annat med hjälp av farmoderns löständer.
Filmen handlar om kärlek för kärlekens skull och inte, som i trilogin, om förlorad kärlek, menar regissören. Han ville skapa en underhållande och lätt film och kom fram till att det var svårare att skildra kärlek än hat, vilket sorgligt nog märks. En snygg film, men den faller platt.
Den givna succén var Richard Eyres prisade Notes on a Scandal, värd vartenda lovord (Sverigepremiär på fredag). Dame Judi Dench och Cate Blanchett är fullkomligt lysande. Den vitsiga, men samtidigt skrämmande, äldre lärarinnan Barbara blir hänförd av den nya konstlärarinnan Sheba och de inleder ett vänskapsförhållande. Sheba är inte helt tillfreds med sitt liv med sin sympatiske man (Bill Nighy) och sina två barn, utan söker efter något annat. Hon låter sig lockas av det förbjudna och inleder ett förhållande med en femtonårig elev (Andrew Simpson). Barbara får nys om affären och utövar utpressning för att få Sheba att komma närmare henne.
Sökandet efter livets mening kommer nog alltid att vara centralt och aldrig sluta att fascinera. Alla är vi nog vilse ibland, och vem har inte mött olyckliga eller ensamma människor? Kanske vi borde ta Judi Denchs råd på allvar, när hon säger som en typisk brittisk gentlekvinna:
– Håll utkik efter extremt ensamma människor och bjud dem på en kopp te!