1986 ville Berlinale försöka bryta isolationen för homosexuella filmer och skapade Teddypriset. Priset är det enda hbt-filmpriset på de större filmfestivalerna i världen.
Den första gayfilmen sägs vara Different Than the Others från 1919. Från denna film till Philadelphia 1994, då gaytemat blev mainstream, var steget långt. Under åren har många queera inslag kunnat hittas i filmer, men först på 1970-talet kom rättframma gayfilmer i olika stilar.

På festivalen visades en dokumentärfilm som beskriver queerfilmens historik på ett underhållande sätt - Fabulous! The Story of Queer Cinema. En annan dokumentärfilm med ett queer tema var Tintenfischalarm av Elisabeth Scharang, som berättar intersexuelle Alex Jürgens minnesvärda historia.
Bland de tävlande filmerna var både stil och underhållningsvärde skiftande. Film om homosexuella män behöver trots sitt tema inte vara särskilt queer. I den isländska komedin Eleven Men Out (Strákarnir okkar) drivs det snarare med homosexuella, men även andra karaktärer är löjeväckande och extrema. Inte ens huvudpersonen är sympatisk och skämten är knappast roliga. Istället för att skapa en frigörande känsla blir det en uppvisning av stereotyper utan effekt.

Neil Jordans Breakfast on Pluto, som även den berättas med mycket humor, är däremot riktigt underhållande. Dessutom är det givetvis en fröjd för ögat att få skåda Cillian Murphy (Intermission, Batman Begins) i rollen som transvestiten Patrick 'Kitten' Braden. Filmen speglar 'Kitten' i 1970-talets konservativa och våldsamma Irland och ackompanjeras med glamrock.
En annan film att inte missa är A Soap (En Soap), en dansk-svensk produktion i såpastil av Pernille Fischer Christensen. David Dencik (Lasermannen) syns i rollen som Veronica, en transsexuell som i väntan på sin operaration bekantar sig med den nya grannen Charlotte (Trine Dyrholm) - mellan vilka attraktion uppstår under hårda ord och många olikheter.
Dessutom visades ett urval tidigare Teddyvinnare, som första vinnaren Pedro Almodovars Begärets lag (La ley del deseo, 1987), Heiner Carows Coming Out (1990) och Lukas Moodyssons Fucking Åmål (1998).